”Vad kostar det?”
”Det får du göra upp med henne. Det är alltså utanför alla formella avtal. Men jag vill faktiskt inte att du ska vara ensam.”
”Jag är inte mörkrädd.”
”Det tror jag inte heller. Då skulle du inte ha sovit här i går natt. Men Susanne Linder är dessutom före detta polis. Och det är bara högst tillfälligt. Om vi ska arrangera livvaktsskydd så blir det en helt annan sak – och det blir rätt dyrt.”
David Rosins allvarliga tonläge påverkade henne. Erika Berger insåg plötsligt att han satt och nyktert diskuterade möjligheten att det förelåg ett hot mot hennes liv. Var det överdrivet? Skulle hon avfärda hans professionella oro? Varför hade hon i så fall alls ringt Milton Security och bett dem installera ett larm?
”Okej. Ring henne. Jag bäddar i gästrummet.”
Det var först vid tiotiden på kvällen som Monica Figuerola och Mikael Blomkvist svepte lakan omkring sig, gick till hennes kök och snickrade ihop en kall pastasallad med tonfisk och bacon av rester i hennes kylskåp. De drack vatten till middagen. Monica Figuerola fnittrade plötsligt.
”Vad?”
”Jag misstänker att Edklinth skulle bli aningen störd om han såg oss just nu. Jag tror inte att han menade att jag skulle ha sex med dig då han sa att jag skulle hålla nära koll på dig.”
”Det var du som startade det här. Jag hade att välja på att bli bojad eller komma med frivilligt.”
”Jag vet. Men du var inte alltför svår att övertala.”
”Du kanske inte är medveten om det, fast det tror jag, men du fullkomligt skriker sex. Vilken kille tror du kan motstå det?”
”Tack. Men fullt så sexig är jag inte. Och fullt så ofta har jag inte sex.”
”Hmm.”
”Det är sant. Jag brukar inte hamna i säng med särskilt många killar. Jag har halvt om halvt varit ihop med en kille under våren. Men det tog slut.”
”Varför det?”
”Han var rätt gullig men det blev en sorts tröttsam armbrytartävling. Jag var starkare än han och det tålde han inte.”
”Okej.”
”Är du en sådan kille som kommer att vilja bryta arm med mig?”
”Du menar om jag är en kille som har problem med att du är mera vältränad och fysiskt starkare än jag. Nej.”
”Ärligt talat. Jag har märkt att ganska många killar är intresserade, men sedan börjar de utmana mig och vill hitta på olika sätt att dominera mig. Särskilt om de upptäcker att jag är snut.”
”Jag tänker inte tävla med dig. Jag är bättre än du på det jag gör. Och du är bättre än jag på det du gör.”
”Bra. Den attityden kan jag leva med.”
”Varför raggade du upp mig?”
”Jag brukar ge efter för impulser. Och du var en sådan impuls.”
”Okej. Men du är polis på Säpo av alla jävla ställen och mitt inne i en utredning där jag är en aktör …”
”Du menar att det var oprofessionellt av mig. Du har rätt. Jag borde inte ha gjort det. Och jag skulle få stora problem om det blev allmänt känt. Edklinth skulle bli rasande.”
”Jag ska inte skvallra.”
”Tack.”
De var tysta en stund.
”Jag vet inte vad det kommer att bli av det här. Du är en kille som brukar strula rätt mycket har jag förstått. Är det en riktig beskrivning?”
”Jo. Dessvärre. Och jag söker nog inte en stadig flickvän.”
”Okej. Jag är varnad. Jag söker nog inte en stadig pojkvän heller. Kan vi hålla det här på ett vänskapligt plan?”
”Helst. Monica, jag ska inte berätta för någon att vi haft ihop det. Men om det vill sig illa kan jag hamna i en jävla konflikt med dina kollegor.”
”Jag tror faktiskt inte det. Edklinth är renhårig. Och vi vill verkligen nita den här Zalachenkoklubben. Det verkar fullkomligt vettlöst om dina teorier stämmer.”
”Vi får se.”
”Du har haft ihop det med Lisbeth Salander också.”
Mikael höjde blicken och såg på Monica Figuerola.
”Du … jag är inte en öppen dagbok som alla får läsa. Min relation till Lisbeth angår ingen.”
”Hon är Zalachenkos dotter.”
”Ja. Och det måste hon leva med. Men hon är inte Zalachenko. Det är en jävla skillnad.”
”Jag menade inte så. Jag undrade över ditt engagemang i den här historien.”
”Lisbeth är min vän. Det räcker som förklaring.”
susanne linder från Milton Security var klädd i jeans, svart skinnjacka och löparskor. Hon anlände till Saltsjöbaden vid niotiden på kvällen och fick instruktioner av David Rosin och gick en runda i huset tillsammans med honom. Hon var beväpnad med laptop, fjäderbatong, tårgaspatron, handbojor och tandborste i en grön militärbag som hon packade upp i Erika Bergers gästrum. Därefter bjöd Erika Berger henne på kaffe.
”Tack för kaffet. Du kommer att tycka att jag är en gäst som du måste underhålla på alla sätt och vis. I själva verket är jag inte alls en gäst. Jag är ett nödvändigt ont som plötsligt finns i ditt liv, även om det bara är för ett par dagar. Jag jobbade som polis i sex år och har jobbat för Milton Security i fyra år. Jag är utbildad livvakt.”
”Jaha.”
”Det finns en hotbild mot dig och jag är här för att vara grindvakt så att du ska kunna sova i lugn och ro eller arbeta eller läsa en bok eller göra vad du har lust att göra. Om du har ett behov av att prata så lyssnar jag gärna. Annars har jag en bok med mig som jag kan sysselsätta mig med.”
”Okej.”
”Det jag menar är att du ska fortsätta med ditt liv och att du inte ska känna ett behov av att underhålla mig. Då blir jag bara ett störande inslag i din vardag. Så det bästa vore om du kunde se mig som en tillfällig arbetskamrat.”
”Jag måste säga att jag är ovan vid den här situationen. Jag har blivit utsatt för hotelser tidigare då jag var chefredaktör för Millennium, men då var det på en yrkesmässig nivå. Här är det en jävligt obehaglig människa …”
”Som har fått en hang up på just dig.”
”Något åt det hållet.”
”Om vi ska ordna ett riktigt livvaktsskydd för dig så kommer det att kosta väldigt mycket pengar och det måste du göra upp med Dragan Armanskij. Och om det ska vara lönt så måste det finnas en mycket tydlig och specifik hotbild. Det här är bara ett extraknäck för mig. Jag tar 500 spänn per natt för att sova här veckan ut istället för att sova hemma hos mig. Det är billigt och långt under vad jag skulle debitera om jag tog det här jobbet på uppdrag av Miltons. Är det okej med dig?”
”Det är helt okej.”
”Om någonting händer så vill jag att du låser in dig i sovrummet och låter mig sköta tumultet. Ditt jobb är att trycka på överfallslarmet.”
”Jag förstår.”
”Jag menar allvar. Jag vill inte ha dig under fötterna om det blir något bråk.”
Erika Berger gick och lade sig vid elvatiden på kvällen. Hon hörde klicket från låset då hon stängde sovrumsdörren. Hon klädde eftertänksamt av sig och kröp ned i sängen.
Trots att hon hade blivit manad att inte underhålla sin gäst så hade hon tillbringat två timmar med Susanne Linder vid köksbordet. Hon hade upptäckt att de kom alldeles utmärkt överens och att sällskapet hade varit otvunget. De hade diskuterat den psykologi som föranleder vissa män att förfölja kvinnor. Susanne Linder hade förklarat att hon struntade i psykologiskt mumbo jumbo. Hon menade att det viktiga var att stoppa dårarna och att hon trivdes mycket väl med sitt jobb på Milton Security eftersom hennes arbetsuppgifter till stor del handlade om att vara motåtgärd mot dårfinkar.
”Varför slutade du hos polisen?” undrade Erika Berger.
”Fråga hellre varför jag blev polis.”
”Okej. Varför blev du polis?”
”Därför att då jag var sjutton år blev en nära väninna till mig rånad och våldtagen av tre sluskar i en bil. Jag blev polis för att jag hade en romantisk bild av att polisen var till för att hindra sådana brott.”