Han växlade mail med Erika ett dussintal gånger varje dag.
Lisbeth samlade ihop alla Peter Fredrikssons mail till Erika och läste dem ett efter ett. Vid ett antal tillfällen hade han invändningar mot något beslut som Erika fattat. Han redogjorde för sakskälen. Erika Berger tycktes ha förtroende för honom eftersom hon ofta ändrade beslut eller accepterade hans resonemang. Han var aldrig fientlig. Däremot fanns inte minsta antydan till någon personlig relation till Erika.
Lisbeth stängde Erika Bergers mail och funderade en kort stund.
Hon öppnade Peter Fredrikssons konto.
Plague hade utan större framgång mixtrat med hemdatorerna hos diverse medarbetare på SMP hela kvällen. Han hade lyckats ta sig in hos nyhetschefen Anders Holm eftersom denne hade en öppen lina till sitt skrivbord på jobbet för att när som helst under dygnet kunna gå in och styra upp något arbete. Holms privata dator var en av de tråkigaste Plague någonsin hackat. Däremot hade han misslyckats med återstoden av de arton namnen på den lista Lisbeth Salander försett honom med. En bidragande orsak var att ingen av de personer han knackade på hos var online en lördagskväll. Han hade vagt börjat tröttna på den omöjliga uppgiften då Lisbeth Salander pingade honom halv elva på kvällen.
<Vad?>
<Peter Fredriksson>
<Okej>
<Strunta i andra. Fokusera på honom>
<Varför?>
<En känsla>
<Det här kommer att ta tid>
<Det finns en genväg. Fredriksson är redaktionssekreterare och jobbar med ett program som heter Integrator för att kunna hålla koll på vad som sker i hans dator på SMP hemifrån>
<Jag vet inget om Integrator>
<Litet program som kom för ett par år sedan. Numera helt ute. Integrator har en bugg. Finns i arkivet på Hacker Rep. Du kan i teorin vända programmet och gå in i hans hemdator från jobbet>
Plague suckade. Hon som en gång varit hans elev hade bättre koll än han.
<Okej. Ska försöka>
<Om du hittar något – ge det till Kalle Blomkvist om jag inte är online längre>
Mikael Blomkvist var tillbaka i Lisbeth Salanders lägenhet vid Mosebacke strax före tolv. Han var trött och började med att duscha och sätta på kaffebryggaren. Sedan öppnade han Lisbeth Salanders dator och pingade hennes ICQ.
<Det var på tiden>
<Sorry>
<Var har du varit de senaste dygnen>
<Haft sex med en hemlig agent. Och jagat Jonas>
<Hann du till mötet?>
<Ja. Du tipsade Erika???>
<Enda sättet att nå dig>
<Smart>
<Jag flyttas till häktet i morgon>
<Jag vet>
<Plague kommer att bistå med nätet>
<Utmärkt>
<Då återstår bara finalen>
Mikael nickade för sig själv.
<Sally … vi kommer att göra det vi ska>
<Jag vet. Du är förutsägbar>
<Du är som alltid ett charmtroll>
<Är det något mer jag bör veta?>
<Nej>
<I så fall har jag en del sista nätarbete att sköta>
<Okej. Ha det så bra>
Susanne Linder vaknade med ett ryck av att det pep i hennes öronsnäcka. Någon hade utlöst rörelselarmet hon hade placerat i hallen på bottenvåningen i Erika Bergers villa. Hon reste sig på armbågen och såg att klockan var 05.23 på söndagsmorgonen. Hon gled tyst upp ur sängen och drog på sig jeans och t-tröja och joggingskor. Hon stoppade tårgasen i bakfickan och tog fjäderbatongen med sig.
Hon passerade ljudlöst dörren till Erika Bergers sovrum och konstaterade att den var stängd och därmed låst.
Därefter stannade hon vid trappan och lyssnade. Hon hörde plötsligt ett svagt klickande och rörelse från bottenvåningen. Hon gick långsamt nedför trappan och stannade åter i hallen och lyssnade.
En stol skrapade i köket. Hon höll batongen i ett fast grepp och gick ljudlöst till köksdörren och såg en skallig och orakad man som satt vid köksbordet med ett glas apelsinjuice och läste SMP. Han uppfattade hennes närvaro och höjde blicken.
”Och vem fan är du?” undrade han.
Susanne Linder slappnade av och lutade sig mot dörrposten.
”Greger Backman, förmodar jag. Hej. Jag heter Susanne Linder.”
”Jaha. Ska du slå mig i skallen med batongen eller vill du ha ett glas juice?”
”Gärna”, sa Susanne och lade ifrån sig batongen. ”Juice, alltså.”
Greger Backman sträckte sig efter ett glas från diskstället och hällde upp från en tetrapak till henne.
”Jag jobbar för Milton Security”, sa Susanne Linder. ”Jag tror att det är bäst att din fru får förklara min närvaro.”
Greger Backman reste sig.
”Har något hänt med Erika?”
”Din fru är okej. Men det har varit lite obehag. Vi har sökt dig i Paris.”
”Paris. Jag har för fan varit i Helsingfors.”
”Jaså. Förlåt, men din fru trodde det var Paris.”
”Det är nästa månad.”
Greger gick mot dörren.
”Sovrumsdörren är låst. Du behöver en kod om du ska öppna”, sa Susanne Linder.
”Kod?”
Hon gav honom de tre siffror han skulle slå för att öppna sovrumsdörren. Han sprang uppför trappan till övervåningen. Susanne Linder sträckte sig över bordet och plockade upp hans kvarlämnade SMP.
Klockan tio på söndagsmorgonen kom doktor Anders Jonasson in till Lisbeth Salander.
”Hej Lisbeth.”
”Hej.”
”Ville bara förvarna om att polisen kommer vid lunchtid.”
”Okej.”
”Du verkar inte särskilt oroad.”
”Nej.”
”Jag har en present till dig.”
”Present? Varför det?”
”Du har varit en av mina mest underhållande patienter på länge.”
”Jaså”, sa Lisbeth Salander misstänksamt.
”Jag har förstått att du är fascinerad av DNA och genetik.”
”Vem har skvallrat … den där psykologtanten, antar jag.”
Anders Jonasson nickade.
”Om du får tråkigt på häktet … här är senaste skriket inom DNA-forskningen.”
Han gav henne en tegelsten som hette Spirals – Mysteries of DNA, författad av en professor Yoshito Takamura vid Tokyo universitet. Lisbeth Salander öppnade boken och studerade innehållsförteckningen.
”Vackert”, sa hon.
”Någon gång skulle det vara intressant att få höra hur det kommer sig att du läser uppsatser av forskare som inte ens jag begriper.”
Så fort Anders Jonasson hade lämnat rummet plockade Lisbeth fram handdatorn. Sista rycket. Från SMP:s personalavdelning hade Lisbeth listat ut att Peter Fredriksson hade arbetat på SMP i sex år. Under den tiden hade han varit sjukskriven under två längre perioder. Två månader 2003 och tre månader 2004. Från personalfilerna kunde Lisbeth dra slutsatsen att orsaken vid bägge tillfällena varit utbrändhet. Erika Bergers företrädare Håkan Morander hade vid ett tillfälle ifrågasatt om Fredriksson verkligen kunde kvarstå som redaktionssekreterare.
Prat. Prat. Prat. Inget konkret att gå på.
Kvart i tolv pingade Plague upp henne.
<Vad?>
<Är du kvar på Sahlgrenska?>
<Gissa>
<Det är han>
<Är du säker?>
<Han gick in i sin dator på jobbet från hemmet för en halvtimme sedan. Jag passade på att gå in i hans hemmadator. Han har bilder av Erika Berger scannade på hårddisken>
<Tack>
<Hon ser rätt läcker ut>
<Plague>
<Jag vet. Vad ska jag göra?>
<Har han lagt ut bilder på nätet?>
<Inte vad jag kan se>
<Kan du minera hans dator?>
<Redan gjort. Om han försöker maila bilder eller lägga upp något som är större än tjugo kilobyte på nätet kommer hans hårddisk att krascha>