”Okej”, sa Susanne Linder. ”Han hade uppenbarligen ett horn i sidan till dig i alla fall. Han har varit sjukskriven två långa perioder för stress och för att ha gått in i väggen. Det kanske fanns andra skäl för sjukskrivningarna som vi inte känner till.”
Hon reste sig och satte på sig skinnjackan.
”Jag behåller hans hårddisk. Den är tekniskt sett stöldgods och bör inte finnas hos dig. Du behöver inte vara orolig, jag ska destruera den då jag kommer hem.”
”Vänta, Susanne … Hur ska jag någonsin kunna tacka dig?”
”Tja, du kan hålla mig om ryggen då Armanskijs vrede kommer att drabba mig som en åskknall från skyn.”
Erika betraktade henne allvarligt.
”Är du illa ute för det här?”
”Jag vet inte … jag vet faktiskt inte.”
”Kan vi betala dig för …”
”Nej. Men Armanskij kanske fakturerar för den här natten. Jag hoppas att han gör det, för det betyder att han godkänt vad jag gjort och att han därmed inte gärna kan ge mig sparken.”
”Jag ska se till att han fakturerar.”
Erika Berger reste sig och gav Susanne Linder en lång kram.
”Tack, Susanne. Om du någonsin behöver hjälp så har du en vän i mig. Vad det än gäller.”
”Tack. Låt inte de där bilderna ligga och skräpa. Apropå det kan Milton Security erbjuda installation av mycket tuffa säkerhetsskåp.”
Erika Berger log.
KAPITEL 22: MÅNDAG 6 JUNI
Erika Berger vaknade klockan sex på måndagsmorgonen. Trots att hon knappt sovit mer än någon timme kände hon sig märkligt utvilad. Hon antog att det var en fysisk reaktion av något slag. För första gången på flera månader satte hon på sig joggingkläder och gjorde en ursinnig löprunda ned till ångbåtsbryggan. Den var dock enbart ursinnig i drygt hundra meter innan hennes skadade häl värkte så att hon slog av på takten och sprang vidare i maklig takt. Hon njöt av smärtan i foten för varje steg hon tog.
Hon kände sig pånyttfödd. Det var som om liemannen hade passerat framför hennes dörr och i sista stund ändrat sig och gått vidare till grannhuset. Hon kunde inte ens begripa att hon hade haft sådan tur att Peter Fredriksson hade legat på hennes bilder i fyra dygn utan att göra något. Scannandet antydde att han hade planerat något men ännu inte kommit till skott.
Vad som än hände skulle hon ge Susanne Linder en dyr och överraskande julklapp detta år. Hon skulle fundera ut något särskilt.
Klockan halv åtta lät hon Greger sova vidare och satte sig i sin BMW och körde till SMP:s redaktion vid Norrtull. Hon parkerade i garaget, tog hissen till redaktionen och satte sig i glasburen. Hennes första åtgärd var att ringa en vaktmästare.
”Peter Fredriksson har sagt upp sig på SMP med omedelbar verkan”, sa hon. ”Skaffa fram en flyttkartong och töm hans skrivbord på personliga föremål och se till att det blir budat hem till honom redan på förmiddagen.”
Hon betraktade nyhetsdesken. Anders Holm hade just kommit in. Han mötte hennes blick och nickade till henne.
Hon nickade tillbaka.
Holm var en skitstövel, men efter deras sammandrabbning några veckor tidigare hade han slutat krångla. Om han fortsatte att visa samma positiva inställning så skulle han kanske överleva som nyhetschef. Kanske.
Hon kände att hon skulle kunna vända skutan.
Klockan 08.45 såg hon Borgsjö skymta då han kom ut ur hissen och försvann uppför interntrappan till sitt rum en våning upp. Jag måste ta ett snack med honom redan i dag.
Hon hämtade kaffe och ägnade en stund åt morgon-PM. Det var en händelsefattig nyhetsmorgon. Den enda texten av intresse var en notis som sakligt meddelade att Lisbeth Salander under söndagen flyttats till häktet i Göteborg. Hon okejade storyn och mailade den till Anders Holm.
Klockan 08.59 ringde Borgsjö.
”Berger. Kom upp till mitt rum på en gång.”
Därefter lade han på luren.
Magnus Borgsjö var vit i ansiktet då Erika Berger öppnade hans dörr. Han stod upp och vände sig mot henne och drämde en pappersbunt i skrivbordet.
”Vad i helvete är detta för någonting?” vrålade han mot henne.
Erika Bergers hjärta sjönk som en sten. Hon behövde bara kasta en blick på omslaget för att veta vad Borgsjö hade hittat i morgonposten.
Fredriksson hade inte hunnit göra något av bilderna. Men han hade hunnit skicka Henry Cortez story till Borgsjö.
Hon satte sig lugnt framför honom.
”Det där är en text som reportern Henry Cortez skrivit och som tidningen Millennium hade planerat att köra i det nummer som kom ut för en vecka sedan.”
Borgsjö såg desperat ut.
”Hur i helvete understår du dig. Jag plockade in dig till SMP och det första du gör är att börja intrigera. Vad är du för sorts mediehora?”
Erika Bergers ögon smalnade och hon blev iskall. Hon hade fått nog av ordet hora.
”Tror du verkligen att någon kommer att bry sig om det här? Tror du att du kan fälla mig genom skitprat? Och varför i helvete skicka den anonymt till mig?”
”Det är inte så det ligger till, Borgsjö.”
”Berätta hur det ligger till i så fall.”
”Den som skickat den där texten till dig anonymt är Peter Fredriksson. Han fick sparken från SMP i går.”
”Vad fan pratar du om?”
”Lång historia. Men jag har suttit på texten i mer än två veckor och försökt komma på hur jag ska kunna ta upp det med dig.”
”Du ligger bakom den där texten.”
”Nej, det gör jag inte. Henry Cortez researchade och skrev texten. Jag hade inte en aning om det.”
”Och det vill du att jag ska tro på.”
”Så fort mina kollegor på Millennium insåg att du dök upp i texten stoppade Mikael Blomkvist publiceringen. Han ringde mig och gav mig en kopia. Det var av omsorg om mig. Den stals från mig och har nu hamnat hos dig. Millennium ville att jag skulle få en chans att prata med dig innan de publicerade. Vilket de ämnar göra i augustinumret.”
”Jag har aldrig tidigare träffat en mer samvetslös journalist. Du tar priset.”
”Okej. Nu, då du har läst reportaget, kanske du har ögnat igenom researchbiten också. Cortez har en story som håller hela vägen till tryck. Det vet du.”
”Vad fan ska det betyda?”
”Om du är kvar som styrelseordförande då Millennium går i tryck så kommer det att skada SMP. Jag har grubblat mig fördärvad och försökt hitta en utväg, men jag hittar ingen.”
”Vad menar du?”
”Du måste gå.”
”Skämtar du? Jag har inte gjort något som helst som bryter mot lagen.”
”Magnus, inser du verkligen inte vidden av det här avslöjandet? Låt mig slippa kalla in styrelsen. Det blir bara pinsamt.”
”Du ska inte kalla in någonting alls. Du är färdig på SMP.”
”Sorry. Det är bara styrelsen som kan ge mig sparken. Du får nog lov att kalla in dem till ett extra sammanträde. Jag skulle föreslå redan i eftermiddag.”
Borgsjö gick runt skrivbordet och ställde sig så nära Erika Berger att hon kände hans andedräkt.
”Berger … du har en chans att överleva det här. Du ska gå till dina jävla kompisar på Millennium och se till att den här storyn aldrig någonsin kommer i tryck. Om du sköter det snyggt så kan jag tänka mig att glömma vad du har gjort.”
Erika Berger suckade.
”Magnus, du förstår helt enkelt inte allvaret. Jag har inget som helst inflytande över vad Millennium kommer att publicera. Den här storyn kommer att bli offentlig vad jag än säger. Det enda jag är intresserad av är hur den påverkar SMP. Därför måste du avgå.”
Borgsjö satte händerna på stolsryggen och böjde sig ned mot henne.
”Dina polare på Millennium kanske tänker sig för om de vet att du får sparken här i samma ögonblick som de läcker det här skitsnacket.”