Han reste sig igen.
”Jag ska iväg på ett möte i Norrköping i dag.” Han tittade på henne och lade därefter till ett ord med eftertryck. ”SveaBygg.”
”Jaha.”
”Då jag kommer tillbaka i morgon ska du rapportera till mig att den här saken är avklarad. Har du förstått?”
Han satte på sig kavajen. Erika Berger betraktade honom med halvslutna ögon.
”Sköt det här snyggt så kanske du överlever på SMP. Försvinn från mitt rum nu.”
Hon reste sig och gick tillbaka till glasburen och satt alldeles stilla på sin stol i tjugo minuter. Sedan lyfte hon luren och bad Anders Holm komma till hennes rum. Han hade lärt sig av misstagen och dök upp inom en minut.
”Sätt dig.”
Anders Holm höjde ett ögonbryn och satte sig.
”Jaha, vad har jag gjort för fel nu då?” undrade han ironiskt.
”Anders, det här är min sista arbetsdag på SMP. Jag säger upp mig på stående fot. Jag kommer att kalla in vice ordförande och resten av styrelsen till ett lunchmöte.”
Han stirrade på henne med oförställd häpnad.
”Jag kommer att rekommendera att du blir tillförordnad chefredaktör.”
”Vad?”
”Är det okej med dig?”
Anders Holm lutade sig bakåt i stolen och betraktade Erika Berger.
”Jag har för helvete aldrig velat bli chefredaktör”, sa han.
”Jag vet det. Men du har tillräckligt hårda nypor. Och du går över lik för att kunna publicera en bra story. Jag önskar bara att du hade mer förstånd i skallen än du har.”
”Vad har hänt egentligen?”
”Jag har en annan stil än du. Du och jag har hela tiden grälat om hur saker och ting ska vinklas och vi kommer aldrig att komma överens.”
”Nej”, sa han. ”Det kommer vi aldrig att göra. Men det är möjligt att min stil är ålderdomlig.”
”Jag vet inte om ålderdomlig är rätt ord. Du är en jävla bra nyhetsmänniska men du beter dig som en skitstövel. Det är helt onödigt. Men det vi varit mest oense om är att du hela tiden hävdat att du som nyhetschef inte kan låta personliga hänsyn påverka nyhetsbedömningen.”
Erika Berger log plötsligt elakt mot Anders Holm. Hon öppnade sin väska och plockade fram originalet till Borgsjöstoryn.
”Låt oss då testa din känsla för nyhetsvärdering. Jag har en story här som vi fått från Henry Cortez, medarbetare på tidningen Millennium. Mitt beslut nu på morgonen är att vi kör den här texten som dagens toppstory.”
Hon kastade foldern i Holms knä.
”Du är nyhetschef. Det ska bli intressant att höra om du delar min nyhetsvärdering.”
Anders Holm öppnade mappen och började läsa. Redan i ingressen vidgades hans ögon. Han satte sig käpprätt upp i stolen och stirrade på Erika Berger. Sedan sänkte han blicken och läste igenom hela texten från början till slut. Han slog upp dokumentationen och läste den noga. Det tog tio minuter. Därefter lade han långsamt ifrån sig mappen.
”Det här kommer att ta hus i helvete.”
”Jag vet. Det är därför det här är min sista arbetsdag här. Millennium tänkte köra storyn i juninumret men Mikael Blomkvist satte stopp. Han gav mig texten för att jag skulle kunna prata med Borgsjö innan de kör storyn.”
”Och?”
”Borgsjö har beordrat mig att tysta ned storyn.”
”Jag förstår. Så då tänker du som trots köra den i SMP?”
”Nej. Inte som trots. Det finns ingen annan utväg. Om SMP kör storyn så har vi en chans att komma ur det här med hedern i behåll. Borgsjö måste gå. Men det betyder också att jag inte kan stanna kvar efter det här.”
Holm satt tyst i två minuter.
”Fan, Berger … Jag trodde inte att du var så tuff. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men om du har så mycket skinn på näsan så beklagar jag faktiskt att du slutar.”
”Du skulle kunna stoppa publiceringen, men om både du och jag okejar den … Tänker du köra storyn?”
”Visst fan kör vi storyn. Den kommer att läcka i vilket fall.”
”Exakt.”
Anders Holm reste sig och stod osäkert vid hennes skrivbord.
”Gå och jobba”, sa Erika Berger.
hon väntade fem minuter efter att Holm lämnat rummet innan hon lyfte luren och ringde till Malin Eriksson på Millennium.
”Hej Malin. Har du Henry Cortez i närheten?”
”Jo. Vid sitt skrivbord.”
”Kan du kalla in honom på ditt rum och koppla på högtalartelefonen. Vi måste konferera.”
Henry Cortez var på plats inom femton sekunder.
”Vad händer?”
”Henry, jag har gjort något omoraliskt i dag.”
”Jaså?”
”Jag har gett din story om Vitavara till Anders Holm, nyhetschef här på SMP.”
”Jaså …”
”Jag har beordrat honom att köra storyn i SMP i morgon. Din byline. Och du får självfallet ersättning. Du kan sätta din egen prislapp.”
”Erika … vad fan är på gång?”
Hon summerade vad som hade hänt de gångna veckorna och berättade hur Peter Fredriksson så när förintat henne.
”Fy fan”, sa Henry Cortez.
”Jag vet att det här är din story, Henry. Jag har bara inget val. Kan du gå med på det här?”
Henry Cortez satt tyst i några sekunder.
”Tack för att du ringde, Erika. Det är okej att köra storyn med min byline. Om det är okej med Malin, vill säga.”
”Det är okej med mig”, sa Malin.
”Bra”, sa Erika. ”Kan ni meddela Mikael, jag antar att han inte är inne ännu.”
”Jag ska prata med Mikael”, sa Malin Eriksson. ”Men Erika, innebär det här att du är arbetslös från och med i dag?”
Erika skrattade.
”Jag ska ha semester året ut har jag beslutat. Tro mig, några veckor på SMP var tillräckligt.”
”Jag tycker inte att du ska börja planera för semester”, sa Malin.
”Varför inte?”
”Kan du komma ned till Millennium i eftermiddag?”
”Varför?”
”Jag behöver hjälp. Om du vill återgå till att vara chefredaktör här så kan du börja i morgon bitti.”
”Malin, du är Millenniums chefredaktör. Något annat kan inte komma i fråga.”
”Okej. Då kan du börja som redaktionssekreterare”, skrattade Malin.
”Menar du allvar?”
”För helvete, Erika, jag saknar dig så mycket att jag håller på att dö. Jag tog jobbet på Millennium bland annat för att jag skulle få en chans att jobba ihop med dig. Och nu är du plötsligt på fel tidning.”
Erika Berger var tyst i en minut. Hon hade inte ens hunnit reflektera över möjligheten att göra comeback på Millennium.
”Skulle jag vara välkommen tillbaka?” frågade hon långsamt.
”Vad tror du? Jag misstänker att vi skulle börja med en brakfest, och jag kommer att vara huvudarrangör. Och du kommer tillbaka precis lagom till att vi publicerar du vet vad.”
Erika tittade på klockan på sitt skrivbord. Fem i tio. Inom loppet av en timme hade hela hennes värld vänts upp och ned. Hon kände plötsligt hur otroligt mycket hon längtade efter att få gå uppför trapporna till Millennium igen.
”Jag har lite att stå i här på SMP de närmaste timmarna. Är det okej om jag tittar förbi vid fyratiden?”
Susanne Linder såg Dragan Armanskij rakt i ögonen medan hon berättade exakt vad som hade hänt under natten. Det enda hon utelämnade var hennes plötsliga övertygelse om att hackandet av Fredrikssons dator hade med Lisbeth Salander att göra. Hon avstod av två skäl. Dels tyckte hon att det lät för overkligt. Dels visste hon att Dragan Armanskij var djupt involverad i Salanderaffären tillsammans med Mikael Blomkvist.
Armanskij lyssnade uppmärksamt. Då Susanne Linder hade avslutat berättelsen satt hon tyst och väntade på hans reaktion.
”Greger Backman ringde för någon timme sedan”, sa han.