”Ligg ner”, hörde han Sonja Modig vråla. ”Det här är polisen. Ligg stilla.”
Han vred huvudet och såg henne stå bredbent med sitt vapen i dubbelhandsfattning medan hon försökte få överblick över den kaotiska situationen. Till sist höjde hon vapnet mot taket och riktade blicken mot Mikael Blomkvist.
”Är du skadad?” frågade hon.
Mikael tittade omtumlad på henne. Han blödde från ögonbrynen och näsan.
”Jag tror att jag har brutit fingret”, sa han och satte sig på golvet.
Monica Figuerola fick assistans av Södermalmspiketen mindre än en minut efter att hon hade tvingat ned Tomi Nikolic på trottoaren. Hon identifierade sig och överlät till uniformerna att ta hand om fången och sprang därefter in på restaurangen. Hon stannade i entrén och försökte skaffa sig en överblick över situationen.
Mikael Blomkvist och Erika Berger satt på golvet. Han var blodig i ansiktet och tycktes befinna sig i ett chocktillstånd. Monica andades ut. Han levde i alla fall. Därefter rynkade hon ögonbrynen då Erika Berger lade sin arm runt Mikaels skuldra.
Sonja Modig satt på huk och granskade Blomkvists hand. Curt Svensson höll på att boja Miro Nikolic, som såg ut som om han hade träffats av ett expresståg. Hon såg en k-pist av svensk armémodell på golvet.
Hon lyfte blicken och såg chockad restaurangpersonal och skräckslagna gäster och konstaterade krossat porslin, välta stolar och bord och förödelse efter ett flertal skott. Hon kände lukten av krutrök. Men hon kunde inte se någon död eller skadad i restaurangen. Poliser från piketen började tränga sig in i lokalen med dragna vapen. Hon sträckte ut handen och rörde vid Curt Svenssons axel. Han reste sig.
”Du sa att Miro Nikolic var lyst?”
”Stämmer. Grov misshandel för ungefär ett år sedan. Ett bråk nere i Hallunda.”
”Okej. Vi gör så här. Jag försvinner snabbt som fan med Blomkvist och Berger. Du stannar. Storyn är alltså att du och Sonja Modig gick hit för att äta middag tillsammans och att du kände igen Nikolic från din tid i gängenheten. Då du försökte gripa honom drog han vapen och pangade på. Du buntade ihop honom.”
Curt Svensson såg häpen ut.
”Det kommer inte att hålla … det finns vittnen.”
”Vittnena kommer att berätta att någon slogs och sköt. Det behöver inte hålla längre än till kvällstidningarna i morgon. Storyn är alltså att bröderna Nikolic greps av en ren slump därför att du kände igen dem.”
Curt Svensson såg sig omkring i kaoset. Sedan nickade han kort.
monica figuerola banade väg genom polisuppbådet på gatan och placerade Mikael Blomkvist och Erika Berger i baksätet i sin bil. Hon vände sig till piketbefälet och talade med låg röst till honom i trettio sekunder. Hon nickade mot bilen där Mikael och Erika satt. Befälet såg förvirrad ut men nickade till sist. Hon körde bort till Zinkensdamm och parkerade och vände sig om.
”Hur illa tilltygad är du?”
”Jag fick några snytingar. Tänderna sitter kvar. Jag har gjort mig illa i långfingret.”
”Vi åker till S:t Görans akutmottagning.”
”Vad hände?” undrade Erika Berger. ”Och vem är du?”
”Förlåt”, sa Mikael. ”Erika, det här är Monica Figuerola. Hon jobbar på Säpo. Monica, det här är Erika Berger.”
”Jag hade listat ut det”, sa Monica Figuerola med neutral röst. Hon tittade inte på Erika Berger.
”Monica och jag har träffats under utredningens gång. Hon är min kontakt på Säk.”
”Jag förstår”, sa Erika Berger och började plötsligt skaka då chocken satte in.
Monica Figuerola stirrade stint på Erika Berger.
”Vad hände?” undrade Mikael.
”Vi misstolkade syftet med kokainet”, sa Monica Figuerola. ”Vi trodde att de gillrat en fälla för att skandalisera dig. I själva verket tänkte de döda dig och låta polisen hitta kokainet då de gick igenom din lägenhet.”
”Vilket kokain?” undrade Erika Berger.
Mikael blundade en stund.
”Kör mig till S:t Göran”, sa han.
”gripna?” utbrast fredrik Clinton. Han kände ett fjärilslätt tryck i hjärttrakten.
”Vi tror att det är lugnt”, sa Georg Nyström. ”Det verkar ha varit en ren slump.”
”Slump?”
”Miro Nikolic var lyst för en gammal misshandelshistoria. En snut från gatuvåldet råkade känna igen honom och grep honom då han kom in på Samirs gryta. Nikolic greps av panik och försökte skjuta sig fri.”
”Blomkvist?”
”Han blev aldrig inblandad. Vi vet inte ens om han befann sig på Samirs gryta då gripandet ägde rum.”
”Det här är ju fan i mig inte sant”, sa Fredrik Clinton. ”Vad vet bröderna Nikolic?”
”Om oss? Ingenting. De tror att både Björck och Blomkvist var jobb som hade med trafficking att göra.”
”Men de vet att Blomkvist var måltavlan?”
”Visserligen, men de kommer knappast att börja pladdra om att de hade åtagit sig ett beställningsmord. De kommer nog att knipa käft hela vägen upp i tingsrätten. De åker dit för olaga vapen och, skulle jag gissa, våld mot tjänsteman.”
”Jävla klantar”, sa Clinton.
”Jo, de gjorde bort sig. Vi får låta Blomkvist löpa för ögonblicket, men ingen skada är egentligen skedd.”
Klockan var elva på kvällen då Susanne Linder och två stadiga biffar från Milton Securitys personskydd hämtade Mikael Blomkvist och Erika Berger på Kungsholmen.
”Du är verkligen ute och rör på dig”, sa Susanne Linder till Erika Berger.
”Sorry”, svarade Erika dystert.
Erika hade drabbats av påtaglig chock i bilen på väg till S:t Görans sjukhus. Helt plötsligt hade det gått upp för henne att både hon och Mikael Blomkvist så när hade blivit dödade.
Mikael tillbringade en timme på akutmottagningen med att bli omplåstrad i ansiktet, röntgas och få vänster långfinger inpaketerat. Han hade kraftiga klämskador över den yttersta fingerleden och skulle sannolikt tappa nageln. Den allvarligaste skadan hade ironiskt nog inträffat då Curt Svensson kommit till undsättning och ryckt bort Miro Nikolic från honom. Mikaels långfinger hade suttit fast i bygeln i k-pisten och han hade brutit fingret rakt av. Det gjorde helvetiskt ont men var knappast livshotande.
För Mikael kom inte chocken förrän nästan två timmar senare då han redan hade anlänt till författningsskyddet på RPS/Säk och lämnade en redogörelse till kriminalinspektör Bublanski och åklagare Ragnhild Gustavsson. Han fick plötsligt frossa och kände sig så trött att han höll på att somna mellan frågorna. Därefter hade en viss palaver uppstått.
”Vi vet inte vad de planerar”, sa Monica Figuerola. ”Vi vet inte om Blomkvist ensam var tilltänkt offer eller om även Berger skulle dö. Vi vet inte om de tänker försöka igen eller om någon annan på Millennium också är hotad … Och varför inte döda Salander som är det verkligt allvarliga hotet mot Sektionen?”
”Jag har redan ringt runt och informerat medarbetarna på Millennium medan Mikael blev omplåstrad”, sa Erika Berger. ”Alla kommer att ligga mycket lågt till dess att tidningen kommer ut. Redaktionen kommer att vara obemannad.”
Torsten Edklinths första reaktion hade varit att omedelbart ge Mikael Blomkvist och Erika Berger livvaktsskydd. Därefter insåg både han och Monica Figuerola att det kanske inte var det allra smartaste draget att väcka uppmärksamhet genom att kontakta Säkerhetspolisens personskydd.
Erika Berger löste problemet genom att undanbe sig polisskydd. Hon lyfte luren och ringde Dragan Armanskij och förklarade läget. Vilket föranledde Susanne Linder att sent på kvällen hastigt bli inkallad till tjänstgöring.
Mikael Blomkvist och Erika Berger inkvarterades på övervåningen i ett safe house beläget strax bortom Drottningholm på vägen till Ekerö centrum. Det var en stor villa från 1930-talet med sjöutsikt, imponerande trädgård och tillhörande uthus och ägor. Fastigheten ägdes av Milton Security men beboddes av Martina Sjögren, 68 år, änka till den mångårige medarbetaren Hans Sjögren, som förolyckades då han femton år tidigare i samband med ett tjänsteärende trampade igenom ett murket golv i ett ödehus utanför Sala. Efter begravningen hade Dragan Armanskij pratat med Martina Sjögren och anställt henne som hushållerska och allmän skötare av fastigheten. Hon bodde gratis i en tillbyggnad på undervåningen och höll övervåningen redo för de tillfällen, några gånger varje år, som Milton Security med kort varsel behövde stuva undan någon person som av verkliga eller inbillade skäl fruktade för sin säkerhet.