”Varför försvann du så brådstörtat?”
”Kan du vara snäll och vänta en stund till. Jag kommer tillbaka och det är en grej jag måste dra med dig innan du försvinner.”
Han hade ännu inte hunnit tvätta på flera veckor. Samtliga skjortor låg i tvättkorgen. Han packade rakhyveln och Maktkamp om Säpo tillsammans med det enda återstående exemplaret av Björcks utredning. Han promenerade till Dressmann och köpte fyra skjortor, två par byxor och tio par kalsonger och tog kläderna med sig upp på redaktionen. Malin Eriksson väntade medan han tog en snabb dusch. Hon undrade vad som var på gång.
”Någon har brutit sig in hos mig och stulit Zalachenkorapporten. Någon överföll Annika i Göteborg och stal hennes exemplar. Jag har belägg för att hennes telefon är avlyssnad, vilket förmodligen innebär att min telefon, kanske din telefon och kanske Millenniums alla telefoner är buggade. Och jag misstänker att om någon gör sig besvär med att bryta sig in i min lägenhet så vore de korkade om de inte passade på att bugga lägenheten också.”
”Jaha”, sa Malin Eriksson med matt röst. Hon sneglade på sin mobil som låg på skrivbordet framför henne.
”Jobba på som vanligt. Använd mobilen men släpp ingen information på den. I morgon ska vi informera Henry Cortez.”
”Okej. Han gick för en timme sedan. Han lämnade en trave med SOU på ditt skrivbord. Men vad gör du här …”
”Jag tänker sova på Millennium i natt. Om de sköt Zalachenko, stal rapporterna och buggade min lägenhet i dag så är chansen stor att de just börjat komma igång och inte hunnit med redaktionen. Det har varit folk här hela dagen. Jag vill inte att redaktionen ska stå tom under natten.”
”Du tror att mordet på Zalachenko … Men mördaren var ett 78 år gammalt psykfall.”
”Jag tror inte ett dugg på en sådan slump. Någon håller på att sopa igen spåren efter Zalachenko. Jag skiter fullständigt i vem den där 78-åringen är och hur många dårbrev han har skrivit till ministrar. Han var en lejd mördare av något slag. Han kom dit i syfte att döda Zalachenko … och kanske Lisbeth Salander.”
”Men han begick ju självmord, eller försökte i alla fall. Vilken lejd mördare gör det?”
Mikael funderade en stund. Han mötte chefredaktörens blick
”Någon som är 78 år och kanske inte har något att förlora. Han är inblandad i det här och när vi grävt färdigt kommer vi att kunna bevisa det.”
Malin Eriksson betraktade uppmärksamt Mikaels ansikte. Hon hade aldrig tidigare sett honom så kyligt orubblig. Hon rös plötsligt. Mikael såg hennes reaktion.
”En sak till. Nu är vi inte längre inblandade i en match med ett gäng kriminella utan med en statlig myndighet. Det här kommer att bli tufft.”
Malin nickade.
”Jag hade inte räknat med att det skulle gå så här långt. Malin, om du vill dra dig ur så säg bara till.”
Hon tvekade en stund. Hon undrade vad Erika Berger skulle ha sagt. Sedan skakade hon trotsigt på huvudet.
DEL 2: HACKER REPUBLIC
1 - 22 MAJ
En irländsk lag från år 697 förbjuder kvinnor att vara militärer – vilket antyder att kvinnor tidigare hade varit militärer. Folkgrupper som vid olika tillfällen i historien hållit sig med kvinnliga soldater är bland annat araber, berber, kurder, rajputer, kineser, filippinier, maorier, papuaner, australiensiska aboriginer, mikronesier och amerikanska indianer.
Det finns en rik flora av legender om fruktade kvinnliga krigare från antikens Grekland. Dessa berättelser omtalar kvinnor som tränades i krigskonst, vapenbruk och fysiska umbäranden från barndomen. De levde separerade från männen och drog ut i krig med egna regementen. Berättelserna innehåller inte sällan inslag som antyder att de besegrade männen på slagfältet. Amasoner förekommer i grekisk litteratur i till exempel Iliaden av Homeros drygt 700 år före Kristus.
Det var också grekerna som myntade uttrycket amasoner. Ordet betyder bokstavligen ”utan bröst”. Det förklaras att i syfte att enklare kunna spänna en pilbåge så togs det högra bröstet bort. Även om ett par av historiens viktigaste grekiska läkare, Hippokrates och Galenos, lär ska ha varit överens om att denna operation ökade förmågan att använda vapen, så är det tveksamt om sådana operationer verkligen utfördes. Däri finns ett förborgat språkligt frågetecken – det är oklart om prefixet ”a” i ”amason” verkligen betyder ”utan” och det har föreslagits att det i själva verket betyder motsatsen – att en amason var en kvinna med särskilt stora bröst. Det finns heller inte ett enda exempel på något museum som visar en bild, amulett eller staty som föreställer en kvinna som saknar höger bröst, vilket annars borde ha varit ett vanligt förekommande motiv om legenden om bröstoperationer hade varit korrekt.
KAPITEL 8: SÖNDAG 1 MAJ – MÅNDAG 2 MAJ
Erika Berger drog ett djupt andetag innan hon sköt upp hissdörren och klev in på Svenska Morgon-Postens redaktion. Klockan var kvart över tio på förmiddagen. Hon var propert klädd i svarta byxor, röd jumper och mörk kavaj. Det var strålande första maj-väder och på vägen genom stan hade hon konstaterat att arbetarrörelsen höll på att samlas och att hon själv inte hade gått i ett demonstrationståg på drygt tjugo år.
En kort stund stod hon alldeles ensam och osynlig vid hissdörrarna. Första dagen på det nya stället. Från sin plats vid entrén kunde hon se en stor del av centralredaktionen med nyhetsdesken i centrum. Hon höjde blicken en aning och såg glasdörrarna till chefredaktörens rum som under kommande år skulle bli hennes arbetsplats.
Hon var inte helt övertygad om att hon var rätt person att leda den oformliga organisation som utgjorde Svenska Morgon-Posten. Det var ett gigantiskt kliv från Millennium med fem anställda till en dagstidning med åttio journalister och ytterligare drygt nittio personer i form av administration, teknisk personal, layoutare, fotografer, annonssäljare, distribution och allt annat som hör tidningsmakeri till. Dessutom tillkom ett förlag, ett produktionsbolag och ett förvaltningsbolag. Sammanlagt drygt 230 personer.
En kort stund undrade hon om allting inte var ett enormt misstag.
Sedan upptäckte den äldre av de två receptionisterna vem som hade kommit in på redaktionen och klev ut från disken och sträckte fram handen.
”Fru Berger. Välkommen till SMP.”
”Jag heter Erika. Hej.”
”Beatrice. Välkommen. Ska jag visa vägen till chefredaktör Morander … ja, alltså, avgående chefredaktör, ska jag väl säga.”
”Tack, men han sitter i glasburen där borta”, sa Erika och log. ”Jag tror att jag hittar. Men tack för vänligheten.”
Hon promenerade raskt genom redaktionen och noterade att sorlet minskade en aning. Hon kände plötsligt allas blickar på sig. Hon stannade framför den halvtomma nyhetsdesken och nickade vänligt.
”Vi får hinna hälsa ordentligt på varandra om en stund”, sa hon och gick vidare och knackade på karmen vid glasdörren.
Avgående chefredaktör Håkan Morander var 59 år gammal och hade tillbringat tolv år i glasburen på SMP:s redaktion. Precis som Erika Berger hade han en gång handplockats utifrån – han hade alltså gjort samma första promenad som hon nyss gjort. Han tittade förvirrat upp på henne, kastade en blick på sitt armbandsur och reste sig.
”Hej Erika”, hälsade han. ”Jag trodde att du skulle börja på måndag.”
”Jag stod inte ut att sitta hemma en dag till. Så här är jag.”
Morander sträckte fram handen.
”Välkommen. Det ska bli förbannat skönt att du tar över.”
”Hur mår du?” frågade Erika.
Han ryckte på axlarna i samma ögonblick som Beatrice från växeln kom in med kaffe och mjölk.