”Det räcker en bit. Hur går det med utredningen om Svavelsjö MC:s finansielle expert?”
”Viktor Göransson och hans sambo Lena Nygren. Vi har teknisk bevisning som binder Niedermann till platsen. Fingeravtryck och DNA från Göranssons kropp. Niedermann skrapade knogarna rätt rejält under misshandeln.”
”Okej. Något nytt om Svavelsjö MC?”
”Sonny Nieminen har tillträtt som chef medan Magge Lundin sitter häktad i väntan på rättegång för kidnappningen av Miriam Wu. Ryktet går att Nieminen utfäst en stor belöning till den som tipsar om var Niedermann befinner sig.”
”Vilket endast gör det märkligare att han inte blivit hittad. Hur är det med Göranssons bil?”
”Eftersom vi hittade Anita Kasperssons bil på Göranssons gård tror vi att Niedermann bytte fordon. Vi har inte något spår efter bilen.”
”Så den fråga vi måste ställa oss är alltså om Niedermann fortfarande trycker någonstans i Sverige – i så fall var och hos vem – eller om han redan hunnit sätta sig i säkerhet utomlands. Vad tror vi?”
”Vi har inget som tyder på att han försvunnit utomlands, men det är ju absolut det enda logiska.”
”Var har han i så fall dumpat bilen?”
Både Sonja Modig och Curt Svensson skakade på huvudena. Polisarbete var i nio fall av tio ganska okomplicerat då det handlade om spaningar efter en efterlyst namngiven person. Det handlade om att skapa en logisk kedja och börja nysta. Vilka var hans kompisar? Vem hade han suttit på kåken tillsammans med? Var bor hans flickvän? Vem brukade han gå ut och supa till med? I vilket område användes hans mobil senast? Var finns hans fordon? I slutet av den kedjan skulle den efterspanade återfinnas.
Problemet med Ronald Niedermann var att han inte hade några kompisar, saknade flickvän, aldrig hade suttit på kåken och saknade känd mobiltelefon.
En stor del av spaningarna hade följaktligen inriktat sig på att hitta Viktor Göranssons bil som Ronald Niedermann förmodades använda. Det skulle ge en indikation på var sökandet borde fortsätta. Ursprungligen hade de förväntat sig att bilen skulle dyka upp inom några dygn, förmodligen på någon parkeringsplats i Stockholm. Trots rikslarm lyste dock fordonet med sin frånvaro.
”Om han befinner sig utomlands … var är han då?”
”Han är tysk medborgare, så det naturliga vore ju att han sökte sig till Tyskland.”
”Han är efterlyst i Tyskland. Han tycks inte ha haft någon kontakt med sina gamla vänner i Hamburg.”
Curt Svensson viftade med handen.
”Om hans plan var att dra till Tyskland … Varför skulle han i så fall åka till Stockholm? Borde han inte åka mot Malmö och Öresundsbron eller någon av färjorna?”
”Jag vet. Och Marcus Erlander i Göteborg fokuserade spaningarna åt det hållet de första dygnen. Polisen i Danmark är informerad om Göranssons bil, och vi kan med säkerhet säga att han inte åkt någon av färjorna.”
”Men han åkte till Stockholm och Svavelsjö MC där han slog ihjäl deras kassör och – får vi förmoda – försvann med en okänd summa pengar. Vad skulle nästa steg vara?”
”Han måste ut ur Sverige”, sa Bublanski. ”Det naturliga vore någon av färjorna över till Baltikum. Men Göransson och hans sambo mördades sent på natten den 9 april. Det betyder att Niedermann kan ha tagit färjan nästkommande morgon. Vi fick larmet drygt sexton timmar efter att de dog och har haft span på bilen sedan dess.”
”Om han tagit färjan på morgonen borde Göranssons bil ha stått parkerad vid någon av färjehamnarna”, konstaterade Sonja Modig.
Curt Svensson nickade.
”Kan det vara så enkelt att vi inte hittat Göranssons bil därför att Niedermann kört ut ur landet norrut via Haparanda? En lång omväg runt Bottenviken, men på sexton timmar borde han ha hunnit passera gränsen till Finland.”
”Jo, men därefter måste han dumpa bilen någonstans i Finland och vid det här laget borde den ha hittats av kollegorna där.”
De satt tysta en lång stund. Till sist reste sig Bublanski och ställde sig vid fönstret.
”Både logik och odds talar emot det, men Göranssons bil är fortfarande försvunnen. Kan han ha hittat ett gömställe där han bara ligger och trycker, en sommarstuga eller...”
”Knappast en sommarstuga. Vid den här tiden på året är varenda husägare ute och ser över sina stugor.”
”Och knappast något med anknytning till Svavelsjö MC. Det är nog de sista han vill stöta ihop med.”
”Och därmed bör hela den undre världen vara utesluten … Någon flickvän vi inte känner till?”
De hade gott om spekulationer men inga fakta att gå på.
När Curt Svensson hade gått för dagen gick Sonja Modig tillbaka till Jan Bublanskis rum och knackade på dörrposten. Han viftade in henne.
”Har du tid två minuter?”
”Vad?”
”Salander.”
”Okej.”
”Jag gillar inte det här upplägget med Ekström och Faste och en ny rättegång. Du har läst Björcks utredning. Jag har läst Björcks utredning. Hon blev kvaddad 1991 och det vet Ekström. Vad fan är på gång?”
Bublanski tog av sig läsglasögonen och stoppade dem i bröstfickan.
”Jag vet inte.”
”Har du någon aning?”
”Ekström hävdar att Björcks utredning och korrespondensen med Teleborian är ett falsarium.”
”Skitsnack. Om det var ett falsarium så skulle Björck ha sagt det då vi plockade in honom.”
”Ekström säger att Björck vägrade tala om saken eftersom det var ett hemligstämplat ärende. Jag fick kritik för att jag gick händelserna i förväg och plockade in honom.”
”Jag börjar tycka allt sämre om Ekström.”
”Han är klämd från flera håll.”
”Det är ingen ursäkt.”
”Vi har inte monopol på sanningen. Ekström hävdar att han har fått belägg för att rapporten är ett falsarium – det existerar ingen verklig utredning med det diarienumret. Han säger också att förfalskningen är skicklig och att innehållet är en blandning av sanning och fantasi.”
”Vilken del var sanning och vilken del var fantasi?”
”Ramberättelsen är någorlunda korrekt. Zalachenko är Lisbeth Salanders far och han var en knöl som misshandlade hennes mor. Problemet är det vanliga – modern ville aldrig göra polisanmälan och följaktligen pågick det i flera år. Björck hade i uppdrag att utreda vad som hände då Lisbeth försökte döda sin pappa med en brandbomb. Han korresponderade med Teleborian – men hela korrespondensen i den form vi sett är ett falsarium. Teleborian gjorde en helt vanlig psykiatrisk undersökning av Salander och konstaterade att hon var tokig, och en åklagare beslutade att inte driva målet mot henne vidare. Hon behövde vård och det fick hon på S:t Stefans.”
”Om det nu är en förfalskning … vem skulle i så fall ha gjort den och i vilket syfte?”
Bublanski slog ut med händerna.
”Driver du med mig?”
”Som jag har förstått saken kommer Ekström att kräva en stor sinnesundersökning av Salander igen.”
”Det accepterar jag inte.”
”Det är inte vårt bord längre. Vi är frikopplade från Salanderhistorien.”
”Och Hans Faste är inkopplad … Jan, jag kommer att gå till media om de där jävlarna ger sig på Salander en gång till …”
”Nej, Sonja. Det ska du inte. För det första har vi inte tillgång till utredningen längre och därmed har du inga bevis för vad du påstår. Du kommer att framstå som en jävla paranoiker och därmed är din karriär över.”
”Jag har fortfarande utredningen”, sa Sonja Modig med låg röst. ”Jag gjorde en kopia till Curt Svensson som jag aldrig hann ge honom då Riksåklagaren samlade in dem.”
”Och om du läcker den utredningen så får du inte bara sparken utan gör dig dessutom skyldig till grovt tjänstefel och att ha läckt en sekretesskyddad utredning till media.”