”Jag har aldrig trott att det var du som skickade mailen.”
”Okej, tack”, sa Erika och log.
Monica Figuerola ägnade eftermiddagen åt att samla information. Hon började med att beställa fram en passbild på Lars Faulsson för att verifiera att det var den person hon hade observerat i Göran Mårtenssons sällskap. Därefter gjorde hon en slagning i kriminalregistret och fick genast utdelning.
Lars Faulsson, 47 år gammal och känd under smeknamnet Falun, hade inlett sin karriär med bilstöld som 17-åring. På 1970- och 1980-talet hade han gripits vid två tillfällen och åtalats för inbrott, grov stöld och häleri. Han hade dömts till först ett lindrigt fängelsestraff och vid det andra tillfället till tre års fängelse. Han betraktades vid denna tid som up and coming i förbrytarkretsar och hade förhörts som misstänkt för åtminstone ytterligare tre inbrott varav ett var en relativt komplicerad och uppmärksammad kassaskåpskupp mot ett varuhus i Västerås. Efter avslutat fängelsestraff 1984 hade han hållit sig i skinnet – eller åtminstone inte begått någon kupp som resulterat i gripande och dom. Däremot hade han omskolat sig till låssmed (av alla yrken) och 1987 startat det egna företaget Lars Faulsson Lås- och Nyckelservice med en adress vid Norrtull.
Att identifiera den okända kvinna som hade filmat Mårtensson och Faulsson visade sig vara enklare än Monica hade föreställt sig. Hon ringde helt enkelt till receptionen hos Milton Security och förklarade att hon sökte en kvinnlig anställd som hon träffat för en tid sedan men som hon hade glömt namnet på. Hon kunde dock ge en god beskrivning av kvinnan i fråga. Receptionen upplyste henne om att det lät som Susanne Linder och kopplade henne vidare. Då Susanne Linder svarade i telefonen bad Monica Figuerola om ursäkt och förklarade att hon måste ha ringt fel nummer.
Hon gick in i folkbokföringen och konstaterade att det fanns arton Susanne Linder i Stockholms län. Tre av dessa var i 35-årsåldern. En var bosatt i Norrtälje, en i Stockholm och en i Nacka. Hon beställde fram deras passbilder och identifierade omedelbart den kvinna hon skuggat från Bellmansgatan som den Susanne Linder som var folkbokförd i Nacka.
Hon sammanfattade dagens övningar i ett PM och gick in till Torsten Edklinth.
Vid femtiden lade Mikael Blomkvist ihop Henry Cortez researchmapp och sköt den ifrån sig med avsmak. Christer Malm lade ned Henry Cortez utprintade text som han hade läst fyra gånger. Henry Cortez satt i soffan i Malin Erikssons rum och såg skuldmedveten ut.
”Kaffe”, sa Malin och reste sig. Hon kom tillbaka med fyra muggar och kaffepannan.
Mikael suckade.
”Det är en snuskigt bra story”, sa han. ”Förstklassig research. Dokumentation hela vägen. Perfekt dramaturgi med en bad guy som svindlar svenska hyresgäster genom systemet – vilket är helt lagligt – men som är så jävla girig och korkad att han utnyttjar ett barnarbetarföretag i Vietnam.”
”Dessutom bra skriven”, sa Christer Malm. ”Dagen efter att vi publicerat så kommer Borgsjö att vara persona non grata i svenskt näringsliv. TV kommer att nappa på den här texten. Han kommer att finnas där bredvid Skandiadirektörer och andra fifflare. Ett äkta scoop från Millennium. Bra gjort, Henry.”
Mikael nickade.
”Men det här med Erika är smolk i glädjebägaren”, sa han.
Christer Malm nickade.
”Men varför är det egentligen ett problem?” undrade Malin. ”Det är ju inte Erika som är skurken. Vi måste väl få granska vilken styrelseordförande som helst, även om han råkar vara hennes chef.”
”Det är ett jävla problem”, sa Mikael.
”Erika Berger har inte slutat här”, sa Christer Malm. ”Hon äger trettio procent av Millennium och sitter i vår styrelse. Hon är till och med styrelseordförande fram till dess att vi kan välja Harriet Vanger på nästa styrelsemöte, vilket inte blir förrän i augusti. Och Erika jobbar åt SMP där hon också sitter i styrelsen och där hennes styrelseordförande kommer att hängas ut av oss.”
Dyster tystnad.
”Så, vad fan gör vi?” undrade Henry Cortez. ”Ska vi ställa texten?”
Mikael tittade Henry Cortez rakt i ögonen.
”Nej, Henry. Vi ska inte ställa texten. Vi jobbar inte på det sättet på Millennium. Men det här fordrar en del fotarbete. Vi kan inte bara dumpa det på Erika med en löpsedel.”
Christer Malm nickade och viftade med ett finger.
”Vi sätter Erika på pottkanten så att det visslar om det. Hon har att välja mellan att sälja sin andel och omedelbart avgå ur Millenniums styrelse, eller att i värsta fall få sparken från SMP. I vilket fall kommer hon att hamna i en fruktansvärd intressekonflikt. Ärligt talat, Henry … jag håller med Mikael om att vi ska publicera storyn, men det kan tänkas att vi blir tvungna att skjuta fram det en månad.”
Mikael nickade.
”Därför att vi också sitter i en lojalitetskonflikt”, sa han.
”Ska jag ringa henne?” undrade Christer Malm.
”Nej”, sa Mikael. ”Jag ringer henne och bokar ett möte. Typ i kväll.”
torsten edklinth lyssnade uppmärksamt på Monica Figuerola då hon summerade cirkusen kring Mikael Blomkvists bostad på Bellmansgatan 1. Han kände att golvet gungade svagt.
”En anställd på RPS/Säk gick alltså in i Mikael Blomkvists port tillsammans med en före detta kassaskåpssprängare som omskolat sig till låssmed.”
”Det är riktigt.”
”Vad tror du att de gjorde i trapphuset?”
”Det vet jag inte. Men de var borta i fyrtionio minuter. En gissning är förstås att Faulsson öppnade dörren och att Mårtensson uppehöll sig i Blomkvists lägenhet.”
”Och vad gjorde de där?”
”Det kan knappast ha handlat om att installera avlyssningsapparatur eftersom det bara tar en minut. Alltså måste Mårtensson ha ägnat sig åt att snoka igenom Blomkvists papper eller vad han nu har hemma hos sig.”
”Men Blomkvist är förvarnad … de stal ju Björcks rapport från hans hem.”
”Just det. Han vet att han är övervakad, och han bevakar dem som bevakar honom. Han är kall.”
”Hur så?”
”Han har en plan. Han samlar information och tänker hänga ut Göran Mårtensson. Det är det enda rimliga.”
”Och sedan dök den här kvinnan Linder upp.”
”Susanne Linder, 34 år gammal, bosatt i Nacka. Hon är före detta polis.”
”Polis?”
”Hon gick ut polisskolan och arbetade sex år på Södermalmspiketen. Hon sa upp sig plötsligt. Det finns inget i hennes papper som förklarar varför. Hon var arbetslös några månader innan hon anställdes av Milton Security.”
”Dragan Armanskij”, sa Edklinth tankfullt. ”Hur länge var hon inne i fastigheten?”
”Nio minuter.”
”Och gjorde vad då?”
”Gissningsvis – eftersom hon filmade Mårtensson och Faulsson på gatan – så dokumenterar hon deras aktiviteter. Det betyder att Milton Security jobbar ihop med Blomkvist och har placerat övervakningskameror i hans lägenhet eller i trapphuset. Hon gick förmodligen in för att tömma informationen i kamerorna.”
Edklinth suckade. Zalachenkohistorien började bli omåttligt komplicerad.
”Okej. Tack. Gå hem. Jag måste fundera på det här.”
Monica Figuerola gick till gymmet vid S:t Eriksplan och ägnade sig åt motion.
Mikael Blomkvist använde sin blå T10 reservtelefon från Ericsson då han slog numret till Erika Berger på SMP. Han avbröt därmed en diskussion som Erika just hade med redigerarna om på vilket sätt en text om internationell terrorism skulle vinklas.
”Nämen hej … vänta en sekund.”
Erika lade handen över telefonluren och såg sig omkring.
”Jag tror att vi är klara”, sa hon och gav några sista instruktioner om hur hon ville ha det. När hon var ensam i glasburen lyfte hon luren igen.
”Hej Mikael. Förlåt att jag inte hört av mig. Jag är bara helt överhopad med jobb och det är tusen saker att sätta sig in i.”