”Jag har inte precis varit sysslolös”, sa Mikael.
”Hur går det med Salandergrejen?”
”Bra. Men det var inte därför jag ringde. Jag måste träffa dig. I kväll.”
”Jag önskar att jag kunde, men jag måste vara kvar till åttatiden. Och jag är dödstrött. Jag har varit igång sedan sex i morse.”
”Ricky … jag pratar inte om att underhålla ditt sexliv. Jag måste prata med dig. Det är viktigt.”
Erika tystnade en sekund.
”Vad handlar det om?”
”Vi drar det då vi ses. Men det är inget kul.”
”Okej. Jag kommer hem till dig vid halvniotiden.”
”Nej, inte hemma hos mig. Det är en lång historia, men min lägenhet är opasslig en tid framöver. Kom till Samirs gryta så tar vi en öl.”
”Jag kör bil.”
”Bra. Då dricker vi lättöl.”
Erika Berger var lätt irriterad då hon klev in på Samirs gryta vid halv nio. Hon hade dåligt samvete över att hon inte hade hört av sig med ett enda ord till Mikael sedan den dag hon vandrat in på SMP. Men hon hade aldrig haft så mycket att göra som nu.
Mikael Blomkvist höll upp handen från ett hörnbord vid fönstret. Hon dröjde på steget i dörren. Mikael kändes för en sekund som en vilt främmande människa, och hon upplevde att hon betraktade honom med nya ögon. Vem är det där? Gud, jag är trött. Sedan reste han sig och pussade henne på kinden, och hon insåg till sin förfäran att hon inte ens hade tänkt på honom på flera veckor och att hon saknade honom något alldeles vansinnigt. Det var precis som om tiden på SMP hade varit en dröm och hon plötsligt skulle vakna i soffan på Millennium. Det kändes overkligt.
”Hej Mikael.”
”Hej chefredaktören. Har du ätit?”
”Klockan är halv nio. Jag har inte dina vidriga matvanor.”
Sedan insåg hon att hon var dödligt hungrig. Samir kom fram med menyn och hon beställde en lättöl och en liten tallrik calamares och klyftpotatis. Mikael beställde couscous och en lättöl.
”Hur mår du?” frågade hon.
”Det är en intressant tid vi lever i. Jag har fullt upp.”
”Hur är det med Salander?”
”Hon är en del av det intressanta.”
”Micke, jag tänker inte rusa iväg med din story.”
”Förlåt … jag undviker inte att svara. Just nu är saker och ting en smula förvirrande. Jag berättar gärna, men det kommer att ta halva natten. Hur är det att vara chef på SMP?”
”Det är inte som Millennium precis.”
Hon var tyst en stund.
”Jag somnar som ett utblåst ljus då jag kommer hem och när jag vaknar ser jag budgetkalkyler framför ögonen. Jag har saknat dig. Kan vi inte gå hem till dig och sova. Jag har inte ork att ha sex, men jag skulle gärna kura ihop mig och sova hos dig.”
”Sorry Ricky. Min lägenhet är inget bra läge just nu.”
”Varför inte? Har det hänt något?”
”Nja … ett gäng har buggat lägenheten och lyssnar på varje ord jag säger därinne. Själv har jag installerat dold kameraövervakning som visar vad som sker då jag inte är hemma. Jag tror att vi ska bespara eftervärlden din nakna rumpa.”
”Skämtar du?”
Han skakade på huvudet.
”Nej. Men det var inte därför jag absolut måste träffa dig.”
”Vad har hänt? Du ser så konstig ut.”
”Tja … du har börjat på SMP. Och vi på Millennium har kommit över en story som kommer att sänka din styrelseordförande. Det handlar om utnyttjande av barnarbetare och politiska fångar i Vietnam. Jag tror att vi har hamnat i en intressekonflikt.”
Erika lade ned gaffeln och stirrade på Mikael. Hon insåg omedelbart att Mikael inte skämtade.
”Så här är det”, sa han. ”Borgsjö är styrelseordförande och majoritetsägare i ett företag som heter SveaBygg, och som i sin tur har ett helägt dotterföretag som heter Vitavara AB. De tillverkar toalettstolar hos ett företag i Vietnam som är stämplat av FN för att utnyttja barnarbetskraft.”
”Ta om det där.”
Mikael drog i detalj den story som Henry Cortez hade pusslat ihop. Han öppnade sin axelväska och plockade fram en kopia av dokumentationen. Erika läste långsamt igenom Cortez artikel. Till sist tittade hon upp och mötte Mikaels ögon. Hon kände en oresonlig panik blandad med misstänksamhet.
”Hur fan kommer det sig att det första Millennium gör då jag slutat är att börja hårdkolla dem som sitter i SMP:s styrelse?”
”Det är inte så, Ricky.”
Han förklarade hur storyn hade växt fram.
”Och hur länge har du känt till det här?”
”Sedan i eftermiddags. Jag känner en djup olust inför hela den här utvecklingen.”
”Vad ska ni göra?”
”Jag vet inte. Vi måste publicera. Vi kan inte göra ett undantag bara för att det handlar om din chef. Men ingen av oss vill skada dig.” Han slog ut med handen. ”Vi är rätt förtvivlade. Inte minst Henry.”
”Jag sitter fortfarande i Millenniums styrelse. Jag är delägare … det kommer att uppfattas som …”
”Jag vet precis hur det kommer att uppfattas. Du kommer att hamna i en dyngpöl på SMP.”
Erika kände tröttheten välla över henne. Hon bet ihop tänderna och kvävde en impuls att be Mikael att tysta ned historien.
”Gud, förbannat”, sa hon. ”Det är inget tvivel om att storyn håller …?”
Mikael skakade på huvudet.
”Jag ägnade hela kvällen åt att gå igenom Henrys dokumentation. Vi har Borgsjö färdig för slakt.”
”Vad ska ni göra?”
”Vad skulle du ha gjort om vi hittat den här storyn för två månader sedan?”
Erika Berger betraktade uppmärksamt sin vän och älskare sedan mer än tjugo år. Sedan slog hon ned ögonen.
”Du vet vad jag skulle ha gjort.”
”Det här är en katastrofal slump. Inget av det här är riktat mot dig. Jag är väldigt ledsen. Det är därför jag insisterade på det här mötet omgående. Vi måste besluta hur vi ska göra.”
”Vi?”
”Så här … den här storyn var avsedd att gå i juninumret. Jag har redan ställt den. Den kommer att publiceras allra tidigast i augusti och den kan skjutas fram ytterligare om du behöver det.”
”Jag förstår.”
Hennes röst fick en bitter ton.
”Jag föreslår att vi inte beslutar någonting alls i kväll. Du tar den här dokumentationen och går hem och funderar på saken. Gör ingenting förrän vi hunnit besluta om en gemensam strategi. Vi har tid på oss.”
”Gemensam strategi?”
”Du måste antingen avgå ur Millenniums styrelse i god tid innan vi publicerar eller avgå från SMP. Men du kan inte sitta på bägge stolarna.”
Hon nickade.
”Jag är så förknippad med Millennium att ingen kommer att tro att jag inte har ett finger med i spelet, hur mycket jag än avgår.”
”Det finns ett alternativ. Du kan ta storyn till SMP och konfrontera Borgsjö och kräva hans avgång. Jag är övertygad om att Henry Cortez skulle gå med på det. Men gör absolut inget innan vi alla är överens.”
”Jag börjar med att se till att den person som rekryterade mig får sparken.”
”Jag beklagar.”
”Han är ingen dålig människa.”
Mikael nickade.
”Jag tror dig. Men han är girig.”
Erika nickade. Hon reste sig.
”Jag åker hem.”
”Ricky, jag …”
Hon avbröt honom.
”Jag är bara dödstrött. Tack för att du förvarnade mig. Jag måste få tänka på vad det här betyder.”
Mikael nickade.
Hon gick utan att pussa honom på kinden och lämnade honom med notan.
Erika Berger hade parkerat två hundra meter från Samirs gryta och hade kommit halvvägs då hon kände att hon hade så kraftig hjärtklappning att hon var tvungen att stanna och luta sig mot väggen vid en port. Hon mådde illa.