I verkligheten hade han en teoretisk kunskap i elektronik och datavetenskap som innebar att han utan vidare kunde ge sig in i diskussioner där han överträffade vilken snobbig professor som helst i ämnet. Han hade levt med datorer sedan han var i 10-årsåldern och hade hackat sin första dator då han var 13. Det hade gett mersmak, och då han var 16 år gammal hade han utvecklats till den grad att han tävlade med de bästa i världen. Det fanns en period då han tillbringade varje vaken minut framför datorskärmen, skrev egna program och placerade försåtliga slingor på nätet. Han nästlade sig in hos BBC, hos engelska försvarsdepartementet och hos Scotland Yard. Han lyckades till och med, flyktigt, ta kommandot över en brittisk atomubåt på patrull i Nordsjön. Turligt nog hörde Trinity till det nyfikna snarare än det ondsinta slaget av datamarodörer. Hans fascination upphörde i det ögonblick han hade knäckt och skaffat sig tillträde till en dator och tillskansat sig dess hemligheter. På sin höjd utförde han ett eller annat practical joke, till exempel att ge instruktionen till en dator i atomubåten att föreslå att kaptenen skulle torka sig i röven då han bad om en positionsangivelse. Den sistnämnda incidenten gav upphov till en rad krismöten på försvarsministeriet, och efterhand började Trinity inse att det kanske inte var den klokaste av idéer att skryta med sina kunskaper, om staten menade allvar med hotelserna att döma hackers till mångåriga fängelsestraff.
Han utbildade sig till teletekniker eftersom han redan visste hur telefonnätet fungerade, konstaterade att det var hopplöst ålderdomligt och sadlade om till privat säkerhetskonsult som installerade larmsystem och tittade över inbrottsskydd. Till särskilt utvalda klienter kunde han också erbjuda sådana finesser som övervakning och telefonavlyssning.
Han var en av grundarna av Hacker Republic. Och Wasp var en av medborgarna.
Då han och Bob the Dog närmade sig Stockholm var klockan halv åtta på söndagskvällen. När de passerade IKEA vid Kungens kurva i Skärholmen öppnade Trinity sin mobiltelefon och slog ett nummer han memorerat.
”Plague”, sa Trinity.
”Var är ni?”
”Du sa att jag skulle ringa då vi passerade IKEA.”
Plague beskrev vägen till vandrarhemmet på Långholmen där han hade bokat in kollegorna från England. Eftersom Plague nästan aldrig lämnade sin lägenhet gjorde de upp om att träffas hemma hos honom klockan tio nästkommande morgon.
Efter en stunds eftertanke beslutade sig Plague för att göra en stor ansträngning och diska, torka rent och vädra ut innan gästerna anlände.
DEL 3: DISC CRASH
27 MAJ – 6 JUNI
Historikern Diodorus från Sicilien, 100-talet f.Kr. (som av andra historiker anses opålitlig som källa), beskriver amasoner i Libyen, vilket på den tiden var ett samlingsnamn för hela Nordafrika väster om Egypten. Detta amasonvälde var en gynokrati, det vill säga enbart kvinnor fick inneha offentliga, inklusive militära, befattningar. Enligt legenden styrdes riket av en drottning Myrina, som med 30 000 kvinnliga soldater och 3 000 kvinnliga kavallerister svepte genom Egypten och Syrien och ända upp till Egeiska havet, och kuvade en rad manliga arméer längs vägen. När drottning Myrina slutligen stupade skingrades hennes armé.
Myrinas armé satte dock spår i regionen. Kvinnorna i Anatolien grep till vapen för att krossa en invasion från Kaukasus, sedan de manliga soldaterna utplånats i ett omfattande folkmord. Dessa kvinnor tränades i alla former av vapenbruk, däribland pilbåge, spjut, stridsyxa och lansar. De kopierade bronsbrynjor och rustningar från grekerna.
De avfärdade äktenskap som underkastelse. För att avla barn beviljades tjänstledighet, under vilken de hade samlag med slumpvis valda anonyma män från närliggande byar. Endast den kvinna som dödat en man i strid fick ge upp sin oskuld.
KAPITEL 16: FREDAG 27 MAJ – TISDAG 31 MAJ
Mikael Blomkvist lämnade Millenniums redaktion halv elva på fredagskvällen. Han gick ned till bottenvåningen i trapphuset, men istället för att gå ut på gatan svängde han vänster och gick genom källarplanet och ut på innergården och genom grannfastighetens utgång mot Hökens gata. Han mötte en grupp ungdomar på väg från Mosebacke, men ingen ägnade honom någon uppmärksamhet. En övervakare skulle tro att han som vanligt övernattade på Millenniums redaktion. Han hade etablerat det mönstret redan i april. I själva verket var det Christer Malm som hade nattskiftet på redaktionen.
Han använde femton minuter till att promenera smågator och promenadvägar kring Mosebacke innan han styrde stegen till Fiskargatan 9. Han öppnade med rätt portkod och tog trapporna till takvåningen där han använde Lisbeth Salanders nycklar till hennes lägenhetsdörr. Han stängde av larmet. Han kände sig alltid lika förvirrad då han klev in i Lisbeth Salanders lägenhet som bestod av tjugoett rum, varav tre var möblerade.
Han började med att brygga en kanna kaffe och göra smörgåsar innan han gick in i Lisbeths arbetsrum och startade hennes PowerBook.
Från det ögonblick i mitten av april då Björcks rapport stulits och Mikael hade blivit varse att han stod under övervakning hade han upprättat sitt privata högkvarter i Lisbeths bostad. Han hade överfört all väsentlig dokumentation till hennes skrivbord. Han tillbringade flera nätter i veckan i hennes lägenhet, sov i hennes säng och arbetade vid hennes dator. Hon hade tömt datorn på all information innan hon rest till Gosseberga för uppgörelsen med Zalachenko. Mikael gissade att hon förmodligen inte hade planerat att återvända. Han hade använt hennes systemskivor till att återställa datorn i fungerande skick.
Sedan april hade han inte ens pluggat in bredbandskabeln i sin egen dator. Han loggade upp sig på hennes bredband och startade ICQ och pingade upp den adress som hon skapat för honom och meddelat via yahoogruppen [Stolliga–Bordet].
<Hej Sally>
<Berätta>
<Jag har arbetat om de två kapitel vi diskuterade tidigare i veckan. Ny version ligger på Yahoo. Hur går det för dig?>
<Klar med sjutton sidor. Lägger upp dem till Stolliga Bordet nu>
Pling.
<Okej. Har dem. Låt mig läsa så pratar vi sedan>
<Jag har mer>
<Vad?>
<Jag har skapat ytterligare en yahoogrupp under namnet Riddarna>
Mikael log.
<Okej. Riddarna av det Stolliga Bordet>
<Lösen yacaraca12>
<Okej>
<Fyra medlemmar. Du, jag och Plague och Trinity>
<Dina mystiska nätkompisar>
<Gardering>
<Okej>
<Plague har kopierat information från åklagare Ekströms dator. Vi hackade den i april>
<Okej>
<Om jag förlorar handdatorn kommer han att hålla dig informerad>
<Bra. Tack>
Mikael kopplade ned ICQ och gick in på den nyskapade yahoogruppen [Riddarna]. Allt han hittade var en länk från Plague till en anonym http-adress som enbart bestod av siffror. Han kopierade in adressen i Explorer och slog returtangenten och kom genast in på en hemsida någonstans på internet som innehöll de sexton Gigabyte som utgjorde åklagare Richard Ekströms hårddisk.
Plague hade uppenbarligen gjort det enkelt för sig genom att kopiera Ekströms hårddisk rakt av. Mikael ägnade över en timme åt att sortera innehållet. Han ratade systemfiler, programvaror och oändliga mängder förundersökningar som tycktes sträcka sig flera år bakåt i tiden. Till sist laddade han ned fyra mappar. Tre av dessa var döpta till [FörUnd/Salander], [Slask/Salander] respektive [FörUnd/Niedermann]. Den fjärde mappen var en kopia av åklagare Ekströms mailfolder fram till klockan 14.00 föregående dag.