Medan plywood sattes på plats ringde hon till jourhavande på det privata säkerhetsföretaget NIP, vilket skulle uttydas Nacka Integrated Protection, och frågade varför i helvete husets påkostade inbrottslarm inte hade utlösts då någon singlade en tegelsten genom det största fönstret i den 250 kvadratmeter stora villan.
En bil från NIP kom för att titta på saken och det konstaterades att den tekniker som installerat larmet flera år tidigare tydligen hade glömt att koppla in trådarna från fönstren i vardagsrummet.
Erika Berger var mållös.
NIP erbjöd sig att åtgärda saken redan nästkommande morgon. Erika svarade att de inte skulle göra sig besvär. Hon ringde istället till Milton Securitys nattjour och förklarade sin belägenhet och att hon ville ha ett komplett larmpaket så snart som möjligt. Ja, jag vet att kontrakt måste skrivas, men säg till Dragan Armanskij att Erika Berger ringde och se till att larm installeras på morgonen.
Till sist ringde hon även till polisen. Hon fick beskedet att det inte fanns någon bil tillgänglig som kunde avvaras för att ta upp anmälan. Hon fick rådet att vända sig till närpolisstationen nästa dag. Tack. Fuck off.
Därefter satt hon ensam och kokade en lång stund innan adrenalinhalten började sjunka och hon insåg att hon skulle sova ensam i en olarmad kåk samtidigt som någon som kallade henne hora och visade våldstendenser strök omkring i terrängen.
En kort stund undrade hon om hon borde åka in till stan och tillbringa natten på hotell, men Erika Berger var nu en gång för alla en sådan människa som ogillade att bli utsatt för hotelser och än mer ogillade att böja sig för hot. Ska fan till att låta någon jävla skithög köra ut mig ur mitt hem.
Däremot vidtog hon vissa enkla försiktighetsåtgärder.
Mikael Blomkvist hade berättat för henne hur Lisbeth Salander hade hanterat seriemördaren Martin Vanger med en golfklubba. Hon gick följaktligen ut i garaget och ägnade tio minuter åt att leta reda på sin golfbag som hon inte hade sett på så där femton år. Hon valde den järnklubba som hade bäst schwung och placerade denna på bekvämt avstånd från sängen i sovrummet. Hon placerade en putter i hallen och en annan järnklubba i köket. Hon hämtade en hammare från verktygslådan i källaren och placerade den i badrummet intill sovrummet.
Hon plockade upp sin tårgassprej från axelremsväskan och ställde burken på nattduksbordet. Slutligen letade hon rätt på en gummikil, stängde sovrumsdörren och kilade fast den. Därefter hoppades hon nästan att den jävla idiot som kallade henne hora och smashade hennes fönster skulle vara dum nog att återkomma under natten.
När hon kände sig nöjaktigt förskansad var klockan ett på natten. Hon skulle vara på SMP klockan åtta. Hon konsulterade sin kalender och konstaterade att hon hade fyra möten inbokade med start klockan tio. Hennes fot ömmade kraftigt och hon haltade på tå. Hon klädde av sig och kröp ned i sängen. Hon ägde inget nattlinne och undrade om hon borde sätta på sig en t-tröja eller något, men eftersom hon hade sovit naken sedan hon var tonåring så beslutade hon att en tegelsten genom vardagsrumsfönstret inte skulle få ändra på hennes privata vanor.
Därefter låg hon förstås vaken och grubblade.
Hora.
Hon hade fått nio mail som alla innehöll ordet hora och som tycktes komma från olika källor inom media. Det första hade kommit från hennes egen redaktion, men avsändaren var falsk.
Hon klev upp ur sängen och hämtade sin nya Dell laptop som hon fått i och med anställningen på SMP.
Det första mailet – som också var det mest vulgära och hotfulla och där det föreslogs att hon skulle bli knullad med en skruvmejsel – hade kommit den 16 maj, tio dagar tidigare.
Mail två hade kommit två dagar senare, den 18 maj.
Därefter en veckas uppehåll innan e-breven började komma på nytt, nu med en periodicitet på ungefär tjugofyra timmar. Därefter attacken mot hennes hem. Hora.
Under tiden hade Eva Carlsson på kulturen fått tokiga mail som Erika själv till synes var upphovsman till. Och om Eva Carlsson fått tokig e-post så var det fullt möjligt att brevskrivaren hade varit flitig på andra håll också – att andra människor fått post från ”henne” som hon inte kände till.
Det var en obehaglig tanke.
Det mest oroväckande var dock attacken mot huset i Saltsjöbaden.
Den innebar att någon hade gjort sig besvär med att ta sig dit, lokalisera hennes bostad och kasta en tegelsten genom fönstret. Angreppet var förberett – angriparen hade plockat med sig en sprejflaska med färg. I nästa ögonblick blev hon iskall när hon insåg att hon möjligen borde infoga ytterligare en attack i förteckningen. Hennes bil hade fått samtliga fyra däck punkterade då hon hade övernattat med Mikael Blomkvist på Hilton vid Slussen.
Slutsatsen var lika obehaglig som uppenbar. Hon hade en stalker efter sig.
Någonstans därute fanns nu en person som av okänd anledning ägnade sig åt att trakassera Erika Berger.
Att Erikas hem utsattes för en attack var begripligt – det låg där det låg och var svårt att gömma eller flytta. Men om hennes bil utsattes för en attack då den stod parkerad på en slumpvis vald gata på Södermalm innebar det att hennes stalker alltid fanns i hennes omedelbara närhet.
KAPITEL 18: TORSDAG 2 JUNI
Erika Berger vaknade fem över nio av att mobilen ringde.
”God morgon, fröken Berger. Dragan Armanskij. Jag har förstått att något hänt under natten.”
Erika förklarade vad som hade hänt och frågade om Milton Security kunde ersätta Nacka Integrated Protection.
”Vi kan i varje fall installera ett larm som fungerar”, sa Armanskij sarkastiskt. ”Problemet är att den närmaste bil vi har nattetid är Nacka centrum. Utryckningstid är ungefär trettio minuter. Om vi tar jobbet måste jag lägga ut ditt hus på entreprenad. Vi har ett samarbetsavtal med ett lokalt säkerhetsföretag, Adam Säkerhet i Fisksätra, som har en utryckningstid på tio minuter om allt fungerar.”
”Det är bättre än NIP som inte dyker upp alls.”
”Jag vill informera dig om att det är ett familjeföretag, bestående av pappa, två söner och ett par kusiner. Greker, bra folk, jag känner pappan sedan många år. De har täckning cirka 320 dagar per år. Dagar då de inte har möjlighet, på grund av semestrar eller annat, kommer att meddelas i förväg och då är det vår bil i Nacka som gäller.”
”Det funkar för mig.”
”Jag kommer att skicka en person nu på förmiddagen. Han heter David Rosin och är redan på väg ut till dig. Han kommer att göra en säkerhetsanalys. Han behöver dina nycklar om du inte är hemma och han måste ha ditt tillstånd att gå igenom huset från golv till vind. Han kommer att fotografera ditt hus, tomten och den närmaste omgivningen.”
”Jag förstår.”
”Rosin är mycket erfaren och vi kommer att lämna ett förslag på säkerhetsåtgärder. Vi kommer att ha en plan klar om några dagar. Det omfattar överfallslarm, brandsäkerhet, utrymning och intrångsskydd.”
”Okej.”
”Om något händer vill vi också att du ska veta vad du ska göra under de tio minuter det tar för bilen från Fisksätra att nå fram till dig.”
”Ja.”
”Redan i eftermiddag kommer vi att installera larmet. Därefter måste vi underteckna ett kontrakt.”
Omedelbart efter samtalet med Dragan Armanskij insåg Erika att hon hade försovit sig. Hon lyfte mobilen och ringde till redaktionssekreterare Peter Fredriksson och förklarade att hon gjort sig illa och bad honom att avboka ett möte klockan tio.