[1077] Anglalingva cirkulero de la estraro de BLEA en 1945 konstatis, ke IPE „devas esti konsiderata kiel mortinta".
[1078] Vd. la superrigardon de Ritkai Arpŭd, „Fruaj socialismaj konceptoj pri la lingva futuro de la homaro", en: Szerdahelyi Istv&n (red.), Miscellanea Interlinguistica, Budapest 1980, p. 107-121.
[1079] La laste nomita verko, kiu aperis kiel traduko el la angla (Paris 1677-79), donas detalan enkondukon en la - inventitan - lingvon de la sevaramboj.
[1080] Cit. BIL, p. 145.
4- James Knowlson, Universai ianguage schemes in Engiand and France, 1600-1800, Toronto, Buffalo 1975 (kp. la recenzon de Humphrey Tonkin, Lingvaj Problemoj kaj Lingvo-Planaio 3. 1979, p. 76-85); M.M. Slaughter, Universal languages and sdentiGc taxonomy in the seven- teenth century, Cambridge 1982.
[1082] Etienne Cabet, Voyage en Icarie. 4a eld., Paris 1846, p. 2; vd. ankaŭ p. 80,331,369.
[1083] Charles Fourier, Thĉorie de 1'unitĉ universelle. 4 vol., Paris 1841-43; kp. R&tkai, p. 111.
[1084] Essaide Grammairegĉnĉrale, aperinta kiel apendico al reeldono de Nico- las-Sylvestre Bergier, Elĉments primitifs des langues, Besangon 1837; eltiraĵo en (Euvres complĉtes de P.-J. Proudhon. Vol. 15, Paris 1959, p. 82-84. - Proudhon jam en 1842 distancigis sin de sia eseo.
[1085] Wilhelm Weitling, Garantien der Harmonie und Freiheit (1842). Red. Bernhard Kaufhold, BerUn 1955, p. 93,94,96,99.
[1086] Tiu verko, nomata ankaŭ Wahrheits- oder Universums-System, estis finita verŝajne plej malfhie en 1849. La eltiraĵo, sendota al Alexander von Humboldt por ekzameno, portas la titolon Klassiŭkation des Univer- sums, zugieich KlassiGkation der Universalsprache: Wilheim Weitling, KlassiSkation des Universums. Red. Ernst Barnikol, Kiel 1931, p. 14,19 k.sekv.
[1087] Max Adler, Die Staatsauffassung des Mantismus, Wien 1922, p. 310.
[1088] Lctero de Engels al August Bebel, de 25-10-1888, MEW XXXVII118.
[1089] Letero de Engels al Marx, de 6-6-1853, MEW XXVIII 261.
[1090] Leterode Marx alJ.B. v. Schweitzer,de24-1-1865, MEWXVI25.-Tiun kritikon sekvas laŭdaj vortoj pri la fama verko de Proudhon, Qu'est~ce que la propriĉtĉ?
[1091] Ekzemple D. Blanke, „Pri la historio de la internacia laborista esperanto- movado", Paco 12. 1969, n-ro 187/188 (GDR-eldono), p.34; N. Nekra- sov, en EdE, p. 360.
[1092] Solomon Frank Bloom, Tbe worid of nations. A study oftbe national imptications in tbe work of Kari Marx, New York 1941, p. 195.
[1093] "Manifest der Kommunistischen Partei", MEWIV 479.
[1094] „Manifest", p. 474.
[1095] Engels, „Das Fest der Natkmen in London", MEW U 614.
[1096] Marx, «Kritik des Gothaer Programms", MEW XIX 24.
[1097] Kielnoto2.
[1098] Engels, „Zur Geschichte des Bundes der Kommunisten", MEW XXI216.
21-0120*
[1099] Kp. Walter Lipgens, „Staat und Internationalismus bei Marx und Engels", Historische Zeitschrift 217.1973, p. 583.
[1100] „Manifest", p. 479.
[1101] Letero de Marx al Engels, de 20-6-1866, MEW XXXI229.
[1102] Kp. Michael Ldwy, „Marx et Engels cosmopolites: l'avenir des nations dans le communisme (1845-1848)", en: Colloaue sur: L*expĉrieoce soviĉtique et leproblĉme national dans le monde (1920-1939), Paris, 6, 7, Sdĉcembre 1978. Actes. Tome I, Paris 1981, p. 623-636.
[1103] „Die deutsche Ideologie", MEWIII412. - Moke ili skribas, ke temas pri la „sankta" hebrea lingvo.
[1104] August Becker, Was wollen die Kommunisten?, Lausanne 1844; eltiraĵo en: Frits Kool, Werner Krause (red ), Die frŭben Sozialisten. Vol. 2, Mŭnchen 1972, p. 490. - Mem estante disĉiplo de Weitling, Becker citas tiun riproĉon al la komunistoj kaj esprimas la opinion, ke la nivelado de naciaj apartaĵoj ne tuŝos la lingvon („...trankviliĝu - neniam estiĝos tiu mondlingvo!").
[1105] Engels, „Der KongreB von Sonvillier und die Internationale", MEW XVn477.
I. Mikl6sMoln&r, „Internationalismus", en: C.D. Kernig(red.), Sowjetsys- tem unddemokratiscbe GeseUscbaft. Vol. 3, Freiburg k.a. 1969, kol. 279.
[1107] La premidre Internationale. Recueil de documents publiĉ sous la direc- tion de Jacques Freymond. Vol. 1, Genĉve 1962, p. 83.
[1108] Samloke, p. 142,231. - Vd. ankaŭ Ritkai, p. 116-118.
[1109] Guillaume, kiel adepto de Bakunin, en 1872 estis eksigita el ILA.
[1110] Otto Bauer, Die Nationatitŝtenfnge und die SoziaJdemokratie, Wien 1907, p. 265 k.sekv. - Pri la temo ĝenerale vd. Hans Mommsen, Arbeiter- bewegung und nationale Frage, Gdttingen 1978.
[1111] K. Kautsky, „Die moderne Nationalitat", Die Neue Zeit 5.1887, p. 392- 405,442-451 (citaĵoj p. 448). - Eltiraĵoj el tiu ĉi artikolo kaj el tiu de 1908 (vd. sube) estas, en franca traduko, konsulteblaj, en: Georges Haupt k.a., Les mandstes et la question oationale. 1848-1914. Etudes et textes, Paris 1974, p. 114-142.
[1112] Nelonge antaŭ la artikolo de Kautsky oni povis legi pri la sama temo, ankaŭ en Die Neue Zeit. „Tiu [la internacia komunikiĝo] nuntempe kva- zaŭ avidas je internacia lingvo; por tio tamen arte inventitaj ,mondling- voj' kredeble neniom taŭgas, sed verŝajne evoluos al tio la angla..." (Guido Hammer, „Die Zersetzung der modernen Nationalit&ten". Die NeueZeitS. 1887, p. 183).
[1113] K. Kautsky, „Nationalitat und Intemationalitat", D/eA/eueZe/f26.1908, Erganzungsbeft n-ro 1, p. 1-36 (citaĵo p. 17).
[1114] Karl Kautsky, Die Befreiung derNationen. 4a eld., Stuttgart 1918, p. 47, 51. - En Die Vereinigten Staaten Mitteleuropas (Stuttgart 1916, p. 52) li montras komprenemon por la strebo al neŭtrala artefarita lingvo. Sed denove li pledas, ke unu el la naciaj lingvoj iĝu mondlingvo; la opozicio kontraŭ tio estos en socialisma socio malpli forta, ol „hodiaŭ".
[1115] „Pri la homaranismo. Responde al P-ro Dombrovski" (1906), PVZ VII
[1116] Moln4r, „Internationalismus", kol. 283.
[1117] Protokoil ŭber die Verbandlungen des Parteitags der sonaldemokrati- scben Parteiin Ĝsterreicb, Wien 1897, p. 83.
[1118] Prŝvolidŭ, 14-9-1900;trad. enLingvoIntemacia5.1900,p. 126-127.-La gazeto registras ankaŭ la simpation de Tolstoj por la esperantistoj.
[1119] Internacia Socia Revuo 1.1907, n-ro 10/11, p. 15; 3.1909, p. 63.
[1120] „Der interaationale Sozialisten-KongreB in Kopenhagen, der Magdebur- ger Parteitag und das Esperanto", Der Arbeiter-Esperantist 1.1910, n-ro 2 (sept.), p. 12-13. - En Magdeburg por Ido pledis la socialdemokrata redaktoro kaj eksesperantisto Heinrich Peus.