”Förr eller senare måste ni ta itu med problemet med det som finns i rummet i Martins källare.”
”Jag vet. Men vi kan inte säga något utan att helt förinta Harriet… Jag är glad att det inte är jag som måste fatta beslut i den frågan.”
”För helvete, Dirch, ni kan inte mörka att Martin var en seriemördare.”
Dirch Frode skruvade tyst på sig. Mikael hade plötsligt en dålig smak i munnen.
”Mikael, jag befinner mig i en… mycket obekväm position.”
”Berätta.”
”Jag har ett meddelande från Henrik. Det är mycket enkelt. Han tackar för det jobb du har gjort och säger att han betraktar kontraktet som uppfyllt. Det innebär att han löser dig från övriga förpliktelser och att du inte längre måste bo och arbeta här i Hedestad etc. Du kan alltså med omedelbar verkan flytta tillbaka till Stockholm och ägna dig åt andra åtaganden.”
”Vill han att jag försvinner från scenen?”
”Absolut inte. Han vill att du besöker honom för ett samtal om framtiden. Han säger att han hoppas att hans åtagande i Millenniumsstyrelse kan fortgå utan inskränkningar. Men…”
Dirch Frode såg om möjligt ännu mer obekväm ut.
”Men han vill inte längre att jag skriver en krönika om familjen Vanger.”
Dirch Frode nickade. Han plockade fram en anteckningsbok som han slog upp och sköt över till Mikael.
”Han skrev följande brev till dig.”
Käre Mikael!
Jag har all respekt för din integritet och jag tänker inte förolämpa dig genom att försöka tala om för dig vad du ska skriva. Du får skriva och publicera precis vad du vill och jag tänker inte utöva några som helst påtryckningar på dig.
Vårt kontrakt gäller, om du vill hävda det. Du har tillräckligt med material för att avsluta krönikan om familjen Vanger.
Mikael, jag har aldrig bönfallit någon om något i hela mitt liv. Jag har alltid ansett att en människa ska följa sin moral och sin övertygelse. I denna stund har jag inget val.
Jag ber dig, både som vän och som delägare i Millennium, att avhålla dig från att avslöja sanningen om Gottfried och Martin. Jag vet att det är fel, men jag ser ingen väg ut ur detta mörker. Jag måste välja mellan två onda ting och här finns bara förlorare.
Jag ber dig att inte skriva något som ytterligare kan skada Harriet. Du har själv upplevt vad det innebär att bli föremål för en mediekampanj. Kampanjen mot dig har varit av ganska beskedliga proportioner, du kan förmodligen föreställa dig hur den skulle gestalta sig för Harriet om sanningen blev känd. Hon har plågats i fyrtio år och ska inte behöva lida ytterligare för de gärningar hennes bror och hennes far har begått. Och jag ber dig att tänka igenom vad den här historien kan få för konsekvenser för tusentals anställda i koncernen. Detta skulle krossa henne och förinta oss.
”Henrik säger också att om du kräver ersättning för ekonomiskt bortfall som kommer att uppstå om du avhåller dig från att publicera storyn så är han helt öppen för diskussion. Du kan ställa vilka ekonomiska krav du vill.”
”Henrik Vanger försöker muta mig. Hälsa honom att jag önskar att han inte hade gett mig erbjudandet.”
”Den här situationen är precis lika plågsam för Henrik som för dig. Han tycker väldigt mycket om dig och betraktar dig som sin vän.”
”Henrik Vanger är en smart jävel”, sa Mikael. Han var plötsligt rasande. ”Han vill tysta ned historien. Han spelar på mina känslor och han vet att jag tycker om honom också. Och det han säger innebär i praktiken att jag har fria händer att publicera, men om jag gör det så måste han ompröva sin attityd till Millennium.”
”Allting förändrades då Harriet vandrade in på scenen.”
”Och nu undersöker Henrik vilken prislapp jag har. Jag tänker inte hänga ut Harriet, men någonmåste säga någonting om de kvinnor som hamnade i Martins källare. Dirch, vi vet inte ens hur många kvinnor han slaktade. Vem tänker tala för deras räkning?”
Lisbeth Salander tittade plötsligt upp från sin dator. Hennes röst var otäckt len då hon vände sig till Dirch Frode.
”Är det ingen av er i koncernen som tänker försöka muta mig?”
Frode såg häpen ut. Han hade än en gång lyckats ignorera hennes existens.
”Om Martin Vanger hade levt i det här ögonblicket skulle jag ha hängt ut honom”, fortsatte hon. ”Vilken överenskommelse Mikael än gjort med er skulle jag ha skickat varenda detalj om honom till närmaste kvällstidning. Och om jag hade kunnat skulle jag ha plockat ned honom i hans egen tortyrhåla och spänt fast honom på det där bordet och stuckit nålar genom pungen på honom. Men han är död.”
Hon vände sig till Mikael.
”Jag är nöjd med lösningen. Ingenting vi gör kan reparera den skada som Martin Vanger tillfogade sina offer. Däremot har en intressant situation uppstått. Du befinner dig i den positionen att du kan fortsätta att skada oskyldiga kvinnor — inte minst den där Harriet som du så varmt försvarade i bilen på vägen upp. Så min fråga till dig är vad som är värst — att Martin Vanger våldtog henne ute i stugan eller att du gör det på löpsedlarna? Där har du ett prydligt dilemma. Kanske kan Journalistförbundets etiska nämnd ge dig vägledning.”
Hon gjorde en paus. Mikael kunde plötsligt inte möta Lisbeth Salanders blick. Han stirrade ned i bordet.
”Men jag är inte journalist”, sa hon till sist.
”Vad vill du ha”, frågade Dirch Frode.
”Martin videofilmade sina offer. Jag vill att ni försöker identifiera så många ni kan och ser till att deras familjer får en lämplig kompensation. Och sedan vill jag att Vangerkoncernen lämnar en donation på två miljoner kronor årligen och för all framtid till ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige.”
Dirch Frode övervägde prislappen i någon minut. Sedan nickade han.
”Kan du leva med det, Mikael?” frågade Lisbeth.
Mikael kände sig plötsligt förtvivlad. Hela sitt yrkesverksamma liv hade han ägnat sig åt att avslöja sådant som andra försökte dölja och hans moral förbjöd honom att bli delaktig i att mörka de fruktansvärda brott som begåtts i Martin Vangers källare. Hans arbetsbeskrivning bestod just i att avslöja det han visste. Han var den som kritiserade sina kollegor för att inte berätta sanningen. Ändå satt han här och diskuterade den mest makabra cover uphan någonsin hört talas om.
Han satt tyst en lång stund. Sedan nickade han också.
”Då så.” Dirch Frode vände sig till Mikael. ”Vad gäller Henriks erbjudande om ekonomisk kompensation…”
”Så kan han stoppa upp den i häcken”, sa Mikael. ”Dirch, jag vill att du går nu. Jag förstår din belägenhet men just nu är jag så arg på dig, Henrik och Harriet att om du stannar kvar så kommer vi att bli ovänner.”
Dirch Frode satt kvar vid köksbordet och gjorde ingen min av att resa sig.
”Jag kan inte gå än”, sa Dirch Frode. ”Jag är inte klar. Jag har ytterligare ett besked att framföra som du inte kommer att tycka om. Henrik insisterar på att jag berättar i kväll. Du kan åka upp till sjukhuset och hudflänga honom i morgon om du vill.”
Mikael lyfte långsamt blicken och såg honom i ögonen.
”Det här är nog det svåraste jag gjort i hela mitt liv”, sa Dirch Frode. ”Men jag tror att endast total ärlighet och alla kort på bordet kan rädda situationen nu.”
”Vad?”
”När Henrik övertalade dig att ta jobbet i julas så trodde varken han eller jag att det skulle leda fram till något. Det var precis som han sa — han ville göra ett sista försök. Han hade noga analyserat din belägenhet, inte minst med hjälp av den rapport som fröken Salander satte ihop. Han spelade på din isolering, han erbjöd bra betalt och han använde rätt bete.”