Nils Bjurman kände plötsligt hur kall skräck rev i hans bröst och han tappade fattningen. Han slet i sina handbojor. Hon hade tagit kontrollen. Omöjligt.Han kunde inte göra någonting då Lisbeth Salander böjde sig fram och placerade analpluggen mellan hans skinkor. ”Så du är sadist”, konstaterade hon. ”Gillar att trycka upp saker i folk, va?” Hon fixerade honom. Hennes ansikte var en uttryckslös mask. ”Utan glidmedel, eller hur?”
Bjurman gallskrek genom tejpen då Lisbeth Salander brutalt särade på hans skinkor och applicerade pluggen på dess avsedda plats.
”Sluta gnälla”, sa Lisbeth Salander och imiterade hans röst. ”Om du bråkar måste jag bestraffa dig.”
Hon reste sig och gick runt sängen. Han följde henne hjälplöst med blicken… vad i helvete? Lisbeth Salander hade rullat in hans 32-tums-TV från vardagsrummet. På golvet hade hon placerat hans dvd-spelare. Hon tittade på honom, fortfarande med piskan i handen.
”Har jag din fullständiga uppmärksamhet?” frågade hon. ”Försök inte prata — det räcker om du nickar. Hör du vad jag säger?” Han nickade.
”Bra.” Hon böjde sig ned och plockade upp sin ryggsäck. ”Känner du igen den här?” Han nickade. ”Det är den ryggsäck jag hade när jag besökte dig förra veckan. Praktisk sak. Jag har lånat den från Milton Security.” Hon öppnade ett blixtlås i nedre kanten. ”Det här är en digitalvideokamera. Brukar du titta på Insiderpå TV3? Det är en sådan här rygga som otäcka reportrar använder när de ska spela in något med dold kamera.” Hon stängde blixtlåset.
”Objektivet, undrar du? Det är det som är finessen. Vidvinkel med fiberoptik. Ögat ser ut som en knapp och sitter dolt i spännet på axelremmen. Du minns kanske att jag ställde ryggsäcken här på bordet innan du började tafsa på mig. Jag såg noga till att objektivet riktades mot sängen.”
Hon höll upp en cd-skiva och petade in den i dvd-spelaren. Därefter vred hon rottingstolen tillrätta och satte sig så att hon kunde se TV-skärmen. Hon tände en ny cigarett och tryckte på fjärrkontrollen. Advokat Bjurman såg sig själv öppna dörren för Lisbeth Salander.
Har du inte ens lärt dig klockan, hälsade han snäsigt.
Hon spelade upp hela filmen för honom. Den tog slut efter nittio minuter, mitt i en scen där en naken advokat Bjurman satt lutad mot sänggaveln och drack ett glas vin medan han betraktade Lisbeth Salander som låg hopkurad med händerna fjättrade på ryggen.
Hon knäppte av TV:n och satt tyst i rottingstolen i drygt tio minuter utan att titta på honom. Bjurman vågade inte ens röra sig. Sedan reste hon sig och gick till badrummet. När hon kom tillbaka satte hon sig i rottingstolen. Hennes röst var som sandpapper.
”Jag gjorde ett misstag förra veckan”, sa hon. ”Jag trodde att jag skulle bli tvungen att suga av dig igen, vilket är hur jävla äckligt som helst i ditt fall, men inte äckligare än att jag klarar av det. Jag trodde att jag lättvindigt skulle få tillräckligt bra dokumentation för att kunna visa att du är ett snuskigt gammalt gubbslem. Jag hade missbedömt dig. Jag hade inte förstått hur jävla sjuk du är.”
”Jag ska tala tydligt”, sa hon. ”Den här filmen visar hur du våldtar en förståndshandikappad tjugofyraårig flicka som du är utsedd till förvaltare för. Och du anar inte hur förståndshandikappad jag kan vara om det behövs. Vilken människa som helst som ser det här bandet kommer att upptäcka att du inte bara är ett kräk utan även en galen sadist. Det här är andra och förhoppningsvis sista gången jag tittar på den här filmen. Den är rätt instruktiv, va? Min gissning är att det är du och inte jag som kommer att bli institutionaliserad. Håller du med mig?”
Hon väntade. Han reagerade inte, men hon kunde se hur han darrade. Hon grep piskan och snärtade rakt över hans könsorgan.
”Håller du med mig?” upprepade hon med betydligt högre röst. Han nickade.
”Bra. Då har vi den biten klar för oss.”
Hon drog fram rottingstolen och satte sig så att hon kunde se hans ögon.
”Så, vad tycker du att vi ska göra åt den saken?” Han kunde inte svara. ”Har du några bra idéer?” När han inte reagerade sträckte hon fram handen och grep om hans pung och drog till dess att hans ansikte förvreds i smärta. ”Har du några bra idéer?” upprepade hon. Han skakade på huvudet.
”Bra. Jag kommer nämligen att bli jävligt irriterad på dig om du någonsin får en idé i framtiden.”
Hon lutade sig tillbaka och tände en ny cigarett. ”Det här är vad som kommer att hända. Nästa vecka, så fort du orkat krysta ut den där övergödda gummiproppen i ditt arsle, så ska du instruera min bank om att jag — och endast jag— har tillgång till mitt konto. Förstår du vad jag säger?” Advokat Bjurman nickade.
”Duktigt. Du ska aldrig någonsin kontakta mig igen. I framtiden träffas vi bara om jag råkar vilja det. Du har alltså blivit belagd med besöksförbud.” Han nickade upprepade gånger och andades plötsligt ut. Hon tänker inte döda mig.
”Om du någonsin tar kontakt med mig igen så kommer kopior av den här cd:n att hamna på varenda tidningsredaktion i Stockholm. Förstår du?”
Han nickade upprepade gånger. Jag måste få tag på filmen.
”En gång per år ska du lämna in din rapport om mitt välbefinnande till Överförmyndarnämnden. Du ska rapportera att min tillvaro är helt normal, att jag har fast arbete, att jag sköter mig och att du inte anser att det är något som helst onormalt med mitt beteende. Okej?”
Han nickade.
”Varje månad ska du formulera en skriftlig men fejkad rapport om dina möten med mig. Du ska utförligt berätta om hur positiv jag är och hur bra det går för mig. Du ska posta en kopia till mig. Förstår du?” Han nickade igen. Lisbeth Salander noterade frånvarande de svettpärlor som samlades på hans panna.
”Om några år, säg två, ska du inleda förhandlingar i tingsrätten om att få min omyndigförklaring hävd. Du ska använda dina fejkade rapporter från våra månadsmöten som underlag. Du ska skaffa fram en hjärndoktor som kommer att gå ed på att jag är helt normal. Du ska anstränga dig. Du ska göra precis allt som står i din makt för att jag ska bli myndig.” Han nickade.
”Vet du varför du kommer att göra ditt allra bästa? Därför att du har en jävligt bra anledning. Om du misslyckas kommer jag nämligen att offentliggöra den här filmen.”
Han lyssnade till varje stavelse som Lisbeth Salander uttalade. Hans ögon brann plötsligt av hat. Han bestämde sig för att hon gjorde ett misstag som lät honom leva. Det här ska du få äta upp din jävla fitta. Förr eller senare. Jag ska krossa dig.Men han fortsatte att nicka entusiastiskt till svar på varje fråga.
”Samma sak gäller om du tar kontakt med mig.” Hon drog handen över sin hals. ”Adjöss med den här lägenheten och din fina titel och dina miljoner på det där utlandskontot.”
Hans ögon vidgades då hon nämnde pengarna. Hur fan visste hon…
Hon log och drog ett halsbloss. Sedan fimpade hon genom att släppa cigaretten på den heltäckande mattan och krossa den under klacken.
”Jag vill ha dina reservnycklar både hit och till ditt kontor.” Hans ögonbryn rynkades. Hon lutade sig fram och log saligt.
”Jag kommer att ha kontroll över ditt liv i fortsättningen. När du minst anar det, kanske när du ligger och sover, kommer jag plötsligt att stå här i sovrummet med den här i handen.” Hon höll upp elpistolen. ”Jag kommer att hålla koll på dig. Om jag någonsin hittar dig tillsammans med en flicka igen — det spelar ingen roll om hon är här frivilligt eller inte — om jag någonsin hittar dig med en kvinna överhuvudtaget…” Lisbeth Salander drog fingrarna över halsen igen.
”Om jag skulle dö… om jag skulle råka ut för en olyckshändelse och bli överkörd av en bil eller något annat… så kommer kopior av filmen att postas till tidningarna. Plus en utförlig historia där jag berättar om hur det är att ha dig som förmyndare.”