”En sak till.” Hon lutade sig fram så att hennes ansikte bara var några centimeter från hans. ”Om du någonsin rör mig igen kommer jag att döda dig. Tro mig på mitt ord.”
Advokat Bjurman trodde henne plötsligt. Det fanns inte utrymme för bluff i hennes ögon.
”Kom ihåg att jag är galen.”
Han nickade.
Hon betraktade honom med eftertänksam blick.
”Jag tror inte att du och jag kommer att bli goda vänner”, sa Lisbeth Salander med allvarlig röst. ”Just nu ligger du och gratulerar dig själv till att jag är korkad nog att låta dig leva. Du känner att du har kontroll trots att du är min fånge eftersom du tror att det enda jag kan göra om jag inte dödar dig är att släppa dig. Du är alltså fylld av förhoppningar om att strax kunna återta din makt över mig. Eller hur?”
Han skakade på huvudet, plötsligt fylld av onda aningar.
”Du ska få en present av mig så att du alltid kommer ihåg vår överenskommelse.”
Hon log ett snett leende och klättrade upp i sängen och satte sig på knä mellan hans ben. Advokat Bjurman förstod inte vad hon menade men kände plötslig rädsla.
Sedan såg han nålen i hennes hand.
Han kastade med huvudet och försökte vrida kroppen till dess att hon satte ett knä mot hans skrev och tryckte varnande.
”Ligg still. Det är första gången jag använder den här utrustningen.”
Hon arbetade koncentrerat i två timmar. När hon var färdig hade han slutat gnälla. Han tycktes närmast befinna sig i ett tillstånd av apati.
Hon klev ned från sängen, lade huvudet på sned och betraktade sitt hantverk med kritiska ögon. Hennes konstnärliga talanger var begränsade. Bokstäverna vinglade och det såg impressionistiskt ut. Hon hade använt röd och blå färg då hon tatuerat budskapet, det var skrivet i versaler på fem rader som täckte hela hans mage, från bröstvårtorna ned till strax ovanför hans könsorgan:
JAG ÄR ETT SADISTISKT SVIN, ETT KRÄK OCH EN VÅLDTÄKTSMAN.
Hon samlade ihop nålarna och placerade färgpatronerna i sin ryggsäck. Därefter gick hon till badrummet och tvättade händerna. Hon upptäckte att hon mådde väsentligt bättre då hon kom in i sovrummet igen.
”God natt”, sa hon.
Hon låste upp den ena handbojan och placerade nyckeln på hans mage innan hon gick. Hon tog sin film och hans nyckelknippa med sig.
Det var när de delade på en cigarett strax efter midnatt som Mikael berättade att de inte skulle kunna ses på ett tag. Cecilia vred häpet ansiktet mot honom.
”Vad menar du”, frågade hon.
Han såg skamsen ut.
”På måndag åker jag in i fängelse på tre månader.”
Någon ytterligare förklaring behövdes inte. Cecilia låg tyst en lång stund. Hon kände sig plötsligt gråtfärdig.
Dragan Armanskij hade börjat misströsta när Lisbeth Salander plötsligt knackade på hans dörr på måndagseftermiddagen. Han hade inte sett röken av henne sedan han avbokat undersökningen om Wennerströmaffären i början av januari, och varje gång han försökt ringa henne hade hon antingen inte svarat eller lagt på luren med förklaringen att hon var upptagen.
”Har du något jobb till mig?” frågade hon utan onödiga hälsningsfraser.
”Hej. Kul att höra av dig. Jag trodde att du hade dött eller något.”
”Jag hade några saker jag var tvungen att reda ut.”
”Du har ganska ofta saker du behöver reda ut.”
”Det här var akut. Jag är tillbaka. Har du något jobb till mig?”
Armanskij skakade på huvudet.
”Sorry. Inte just nu.”
Lisbeth Salander betraktade honom med stilla ögon. Efter en stund tog han sats och fortsatte att prata.
”Lisbeth, du vet att jag tycker om dig och gärna ger dig jobb. Men du har varit borta i två månader och jag har haft mängder av jobb. Du är helt enkelt inte pålitlig. Jag har varit tvungen att lägga ut på andra för att täcka upp för dig och just nu har jag ingenting.”
”Kan du höja volymen.”
”Va?”
”Radion.”
… tidskriften Millennium. Beskedet att industriveteranen Henrik Vanger blir delägare och tar plats i Millenniums styrelse kommer samma dag som den förre ansvarige utgivaren Mikael Blomkvist börjar avtjäna sitt tre månaders fängelsestraff för förtal av affärsmannen Hans-Erik Wennerström. Millenniums chefredaktör Erika Berger uppgav vid presskonferensen att Mikael Blomkvist kommer att återta utgivarskapet då fängelsestraffet är över.
”Det var som fan”, sa Lisbeth Salander så lågt att Armanskij bara såg läpparna röra sig. Hon reste sig plötsligt och gick mot dörren.
”Vänta. Vart ska du?”
”Hem. Jag vill kolla några grejer. Ring när du har något.”
Nyheten att Millennium fått förstärkning i form av Henrik Vanger var en betydligt större händelse än vad Lisbeth Salander hade väntat sig. Aftonbladetsnätupplaga låg redan ute med ett längre TT-telegram som summerade Henrik Vangers karriär och konstaterade att det var första gången på drygt tjugo år som den gamle industrimagnaten hade gjort ett offentligt framträdande. Beskedet att han gick in som delägare i Millenniumansågs lika otänkbart som att Peter Wallenberg eller Erik Penser plötsligt skulle dyka upp som delägare i ETCeller sponsor för Ordfront Magasin.
Händelsen var så stor att Rapports19.30-sändning satte den som tredjenyhet och ägnade tilldragelsen tre minuter. Erika Berger blev intervjuad vid ett konferensbord på Millenniumsredaktion. Helt plötsligt hade Wennerströmaffären blivit en nyhet igen.
”Vi gjorde ett allvarligt misstag i fjol som fick till resultat att tidningen fälldes för förtal. Det är naturligtvis något vi beklagar… och vi kommer att följa upp den historien vid lämpligt tillfälle.”
”Vad menar du med att följa upp historien?” frågade reportern.
”Jag menar att vi småningom kommer att berätta vår version av händelsen, vilket vi faktiskt inte gjort ännu.”
”Men det kunde ni ha gjort i rättegången.”
”Vi valde att inte göra det. Men vi kommer självfallet att fortsätta vår granskande journalistik.”
”Betyder det att ni fortfarande står fast vid den historia som ni fällts för?”
”Jag har inga kommentarer till det i dag.”
”Du avskedade Mikael Blomkvist efter domen.”
”Det är helt fel. Läs vårt pressmeddelande. Han behövde en time out och en välbehövlig paus. Han återkommer som ansvarig utgivare senare i år.”
Kameran panorerade genom redaktionen medan reportern snabbt drog bakgrundsinformation om Millenniumsstormiga historia som udda och uppkäftig tidning. Mikael Blomkvist var inte tillgänglig för en kommentar. Han hade just blivit inlåst på Rullåkersanstalten, belägen vid en liten tjärn mitt ute i skogen någon mil från Östersund i Jämtland.
Däremot noterade Lisbeth Salander att Dirch Frode plötsligt skymtade förbi i en dörröppning på redaktionen i TV-bildens ytterkant. Hon rynkade ögonbrynen och bet sig eftertänksamt i underläppen.
Det hade varit en händelsefattig nyhetsmåndag och Henrik Vanger fick hela fyra minuter i niosändningen. Han intervjuades i en studio på lokal-TV i Hedestad. Reportern inledde med att konstatera att efter två decenniers tystnad har industrilegenden Henrik Vanger återvänt till rampljuset. Reportaget inleddes med en presentation av Henrik Vangers liv i svartvita TV-bilder, där han framträdde med Tage Erlander och invigde fabriker på 1960-talet. Kameran fokuserade därefter på en studiosoffa där Henrik Vanger satt lugnt tillbakalutad med korslagda ben. Han var klädd i gul skjorta, smal grön slips och ledig mörkbrun kavaj. Att han var en mager och åldrande fågelskrämma undgick ingen, men han talade med klar och fast stämma. Dessutom var han frispråkig. Reportern började med att fråga vad som hade förmått honom att bli delägare i Millennium.