Vad har allt detta med Lisbeth Salander och morden på Dag och Mia att göra? Förmodligen inte ett dyft.
Men Gunnar Björck vet något om Zala.
Därmed måste det finnas en koppling.
Erika Berger hade inte berättat för någon, inte ens för sin make som hon annars aldrig hade några hemligheter för, att hon skulle gå till Den Stora Draken, Svenska Morgon-Posten. Hon hade ungefär en månad kvar på Millennium. Hon kände ångest. Hon visste att dagarna skulle rusa iväg och att hon helt plötsligt skulle vara framme vid sin sista dag som chefredaktör.
Hon kände också en gnagande oro för Mikael. Hon hade läst hans senaste mail med en sjunkande känsla. Hon kände igen tecknen. Det var precis samma envishet som fått honom att bita sig fast i Hedestad två år tidigare, och det var samma besatthet med vilken han angripit Wennerström. Sedan skärtorsdagen existerade inget annat för honom än uppgiften att ta reda på vem som mördat Dag och Mia och att på något sätt frikänna Lisbeth Salander.
Även om hon till fullo sympatiserade med hans ambition – Dag och Mia hade varit hennes vänner också – så fanns där en sida hos Mikael som hon inte kände sig helt väl till mods med. Han hade ett drag av hänsynslöshet när han vädrade blod.
I samma ögonblick som han hade ringt henne dagen innan och berättat om hur han utmanat Bublanski och börjat mäta storlek med honom som en annan jävla machocowboy, hade hon vetat att jakten på Lisbeth Salander skulle uppsluka honom under överskådlig framtid. Hon visste av erfarenhet att han skulle vara alldeles omöjlig att ha att göra med innan han löst problemet. Han skulle pendla mellan självupptagenhet och depression. Och någonstans i den ekvationen skulle han också ta risker som förmodligen var fullständigt onödiga.
Och Lisbeth Salander. Erika hade träffat henne en enda gång och visste för lite om den besynnerliga flickan för att kunna dela Mikaels förvissning om att hon var oskyldig. Tänk om Bublanski hade rätt? Tänk om hon var skyldig? Tänk om Mikael lyckades leta rätt på henne och träffade en sinnessjuk galning som var beväpnad med ett skjutvapen?
Hon hade inte heller blivit lugnare av Paolo Robertos överraskande samtal på morgonen. Det var naturligtvis bra att Mikael inte var den ende som stod på Salanders sida, men Paolo Roberto var också en jävla machotyp.
Dessutom måste hon hitta en efterträdare till sig själv som kunde ta över rodret på Millennium. Det började bli bråttom. Hon funderade på att ringa Christer Malm och diskutera saken med honom, men insåg att hon inte skulle kunna informera honom om hon fortsatte att mörka för Mikael.
Mikael var en lysande reporter men skulle vara en katastrof som chefredaktör. I det fallet var hon och Christer betydligt mera närbesläktade, men hon var osäker på om Christer skulle anta erbjudandet. Malin var för ung och osäker. Monika Nilsson var för självupptagen. Henry Cortez var en bra reporter men han var på tok för ung och orutinerad. Lottie Karim var för vek. Och hon var osäker på om Christer och Mikael skulle bli nöjda med någon nyrekryterad utifrån.
Det var en jävla soppa.
Det var inte så hon ville avsluta sina år på Millennium.
På söndagskvällen öppnade Lisbeth Salander på nytt Asphyxia 1.3 och gick in i den speglade hårddisken av <MikBlom/Laptop>. Hon konstaterade att han för ögonblicket inte var uppkopplad på nätet och ägnade därefter en stund åt att läsa igenom vad nytt som tillkommit de senaste två dagarna.
Hon läste Mikaels researchjournal och undrade vagt om han möjligen skrev den så detaljerat för hennes skull och vad det i så fall var ett uttryck för. Han visste naturligtvis att hon var inne i hans dator och därför var den naturliga slutsatsen att han ville att hon skulle läsa vad han skrev. Frågan var dock vad han inte skrev. Eftersom han visste att hon fanns i hans dator kunde han manipulera kunskapsflödet. Hon noterade i förbigående att han uppenbarligen inte hade kommit så värst mycket längre än att ha utmanat Bublanski på duell om hennes eventuella oskuld. Detta irriterade henne av någon anledning. Mikael Blomkvist baserade inte sina slutsatser på fakta utan på känslor. Naive dumskalle.
Men han hade också zoomat in på Zala. Rätt tänkt, Kalle Blomkvist. Hon undrade om han alls skulle ha intresserat sig för Zala om hon inte skickat namnet till honom.
Därefter noterade hon med mild förvåning att Paolo Roberto plötsligt hade dykt upp i handlingen. Det var en trevlig nyhet. Hon log plötsligt. Hon gillade den kaxige jäveln. Han var macho ända ut i fingerspetsarna. Han brukade puckla på henne rätt ordentligt när de träffades i ringen. De få tillfällen han träffade, vill säga.
Sedan satte hon sig upprätt i stolen då hon dekrypterade och läste Mikael Blomkvists senaste mail till Erika Berger.
Gunnar Björck, Säpo, har information om Zala.
Gunnar Björck är bekant med Bjurman.
Lisbeths blick blev ofokuserad då hon ritade en triangel i huvudet. Zala. Bjurman. Björck. Yes, that makes sense. Hon hade aldrig sett problemet ur den vinkeln tidigare. Mikael Blomkvist var kanske inte så korkad i alla fall. Men han begrep förstås inte sammanhanget. Det begrep hon inte ens själv, trots att hon hade väsentligt större insikt i vad som hänt. Hon funderade en stund på Bjurman och blev medveten om att det faktum att han kände Björck förvandlade honom till en något större kantboll än hon tidigare föreställt sig.
Hon konstaterade att hon sannolikt skulle bli tvungen att göra ett besök i Smådalarö.
Därefter gick hon in i Mikaels hårddisk och skapade ett nytt dokument i mappen <LISBETH SALANDER> som hon döpte till [Ringhörna]. Han skulle se det nästa gång han startade sin iBook.
[1. Håll dig borta från Teleborian. Han är ond.
2. Miriam Wu har absolut inget med den här saken att göra.
3. Du gör rätt i att fokusera på Zala. Han är nyckeln. Men du kommer inte att hitta honom i några register.
4. Det finns en koppling mellan Bjurman och Zala. Jag vet inte hur, men jag jobbar på saken. Björck?
5. Viktigt. Det finns en besvärande polisutredning om mig från februari 1991. Jag känner inte till diarienummer och hittar den inte. Varför har inte Ekström gett den till media? Svar: Den finns inte i hans dator. Slutsats: Han känner inte till den. Hur kan det vara möjligt?]
Hon funderade en kort stund och lade sedan till ett stycke.
[PS/ Mikael, jag är inte oskyldig. Men jag har inte skjutit Dag och Mia och har inget med morden på dem att göra. Jag träffade dem på kvällen strax innan morden skedde, men hade lämnat dem då det hände. Tack för att du trodde på mig. Hälsa Paolo att han har en mesig vänsterkrok.]
Hon funderade ytterligare en stund och insåg att det gnagde alldeles för mycket i en informationsnarkoman av hennes kaliber att inte veta säkert. Hon skrev en rad till.
[PS2/ Hur känner du till detta med Wennerström?]
Mikael Blomkvist hittade Lisbeths dokument drygt tre timmar senare. Han läste brevet rad för rad minst fem gånger. För första gången hade hon gjort ett tydligt statement, att hon inte mördat Dag och Mia. Han trodde henne och kände en enorm lättnad. Och äntligen talade hon med honom, om än kryptiskt som alltid.
Han noterade också att hon enbart förnekade morden på Dag och Mia, men inte nämnde något om Bjurman. Vilket Mikael antog berodde på att han bara hade nämnt Dag och Mia i sitt mail. Efter en stunds eftertanke skapade han [Ringhörna 2].
[Hej Sally.