Dag Svensson hade dragit slutsatsen att det handlade om en doldis i den kriminella miljön. Eftersom ingen passande person med namnet Zala förekom i folkbokföringen gissade Dag att namnet var ett smeknamn, men att det också kunde handla om en särdeles förslagen bov som medvetet uppträdde under falskt namn.
Den sista punkten innehöll en kort redogörelse för journalisten Sandströms uppgifter om Zala. Vilket inte var särskilt mycket. Enligt Dag Svensson hade Sandström vid ett tillfälle pratat på telefon med en person med detta namn. Av anteckningarna framgick inte vad samtalet hade handlat om.
Vid fyratiden på morgonen stängde Salander sin PowerBook och satte sig i fönstersmygen och tittade ut mot Saltsjön. Hon satt stilla i två timmar och rökte eftertänksamt den ena cigaretten efter den andra. Hon var tvungen att fatta en del strategiska beslut och hon var tvungen att göra en konsekvensanalys.
Hon insåg att hon måste spåra Zala och en gång för alla avsluta deras mellanhavanden.
På lördagskvällen veckan före påsk besökte Mikael Blomkvist en gammal flickvän på Slipgatan vid Hornstull. Han hade för ovanlighetens skull tackat ja till en inbjudan till en fest. Hon var numera gift och inte det minsta intresserad av intimt umgänge med Mikael, men hon arbetade inom media och de brukade heja på varandra då de emellanåt stötte ihop. Hon hade precis skrivit färdigt en bok som hade varit i vardande i minst tio år och som handlade om något så märkligt som kvinnosynen inom massmedia. Mikael hade vid ett tillfälle bidragit med material till boken, vilket var orsaken till att han blivit inbjuden.
Mikaels roll hade enkelt bestått i att göra research på en enkel fråga. Han hade plockat fram de jämställdhetsplaner som TT, Dagens Nyheter, Rapport och ett antal andra media skrytsamt höll sig med och därefter prickat av hur många män respektive kvinnor i företagens ledningar ovanför redaktionssekreterarnivå. Resultatet blev pinsamt. Vd – man. Styrelseordförande – man. Chefredaktör – man. Utrikeschef – man. Redaktionschef – man … och så vidare till dess att den första kvinnan dök upp, oftast som ett undantag i form av en Christina Jutterström eller en Amelia Adamo.
Festen var privat och gästerna bestod huvudsakligen av olika personer som på ett eller annat sätt hade hjälpt henne med boken.
Det var en uppsluppen afton med god mat och avstressat prat. Mikael hade tänkt gå hem relativt tidigt men flertalet gäster var gamla bekanta som sällan träffades. Dessutom var det ingen i sällskapet som började dribbla alltför mycket om Wennerströmaffären. Tillställningen drog ut på tiden och först vid tvåtiden på söndagsmorgonen bröt kärntruppen av gäster upp. De följdes åt till Långholmsgatan och skingrades.
Mikael såg nattbussen passera innan han hunnit fram till hållplatsen, men natten var ljum och han beslutade sig för att promenera hem istället för att vänta på nästa buss. Han följde Högalidsgatan fram till kyrkan och svängde upp på Lundagatan, vilket omedelbart väckte minnen.
Mikael hade hållit sitt löfte från december att sluta besöka Lundagatan i det fåfänga hoppet att Lisbeth Salander skulle dyka upp vid horisonten igen. Denna natt stannade han till på andra sidan gatan framför hennes port. Han fick en impuls att gå över gatan och prova att ringa på hennes dörr, men insåg det osannolika i förhoppningen att hon plötsligt skulle dyka upp och det än mindre sannolika att hon skulle vilja prata med honom igen.
Slutligen ryckte han på axlarna och fortsatte promenaden mot Zinkensdamm. Han hade hunnit nästan ytterligare sextio meter då han hörde ett ljud och vred på huvudet och hans hjärta slog ett dubbelslag. Det var svårt att missta sig på den spinkiga kroppen. Lisbeth Salander hade just kommit ut på gatan och promenerade bort från honom. Hon stannade vid en parkerad bil.
Mikael öppnade munnen för att ropa till henne då rösten fastnade i strupen. Plötsligt såg han en skepnad lösgöra sig från en av bilarna som stod parkerade längs trottoaren. Det var en man som gled upp bakom Lisbeth Salanders rygg. Mikael uppfattade honom som lång och med en distinkt mage. Han hade hästsvans.
Lisbeth Salander hörde ett ljud och såg en rörelse i ögonvrån i samma ögonblick som hon skulle sätta nyckeln i dörren till den vinröda Hondan. Han kom upp mot henne snett bakifrån och hon snodde runt en sekund innan han var framme vid henne. Hon identifierade honom omedelbart som Carl- Magnus ”Magge” Lundin, 36 år, Svavelsjö MC, som några dagar tidigare hade mött den blonde jätten på Blombergs kafé.
Hon registrerade Magge Lundin som drygt 120 kilo tung och aggressiv. Hon använde nycklarna som knogjärn och tvekade inte en mikrosekund innan hon med en reptilsnabb rörelse slet upp ett djupt skärsår i hans kind, från näsroten till örat. Han grep luft när Lisbeth Salander därefter tycktes sjunka genom marken.
Mikael Blomkvist såg Lisbeth Salander slå ut med näven. I samma ögonblick som hon träffade sin angripare sjönk hon ned på marken och rullade mellan hjulen under bilen.
Lisbeth var uppe på andra sidan bilen sekunder senare, beredd till strid eller flykt. Hon mötte fiendens blick över motorhuven och beslutade sig omedelbart för det sistnämnda alternativet. Han blödde från kinden. Innan han ens hunnit fokusera blicken på henne var hon på väg över Lundagatan i riktning mot Högalidskyrkan.
Mikael stod paralyserad med gapande mun när angriparen plötsligt fick fart och rusade efter Lisbeth Salander. Han såg ut som en stridsvagn som jagade en leksaksbil.
Lisbeth tog trapporna till övre Lundagatan med två trappsteg åt gången. På toppen av trappan sneglade hon över axeln och såg förföljaren sätta foten på det första trappsteget. Han är snabb. Hon höll på att snubbla men registrerade i sista sekunden bråten av trianglar och sandhögar där Gatukontoret hade rivit upp gatan.
Magge Lundin var nästan uppe då Lisbeth Salander kom in i hans synfält igen. Han hade tid att registrera att hon kastade någonting men hann inte reagera förrän den fyrkantiga gatstenen träffade honom i sidan av pannan. Det var ingen bra träff, men stenen hade en avsevärd kraft och slet upp ett andra sår i hans ansikte. Han kände hur han förlorade fotfästet och hur världen tumlade då han ramlade baklänges nedför trappan. Han lyckades bryta fallet då hans hand fick grepp om ledstången men han förlorade flera sekunder.
Mikaels förlamning lossnade då mannen försvann vid trappan. Han vrålade efter honom att han skulle ge fan i det där.
Lisbeth var halvvägs över gården när hon uppfattade Mikael Blomkvists röst. Vad i helvete? Hon bytte riktning och sneglade över räcket vid avsatsen. Hon såg Mikael Blomkvist tre meter under henne längre ned på gatan. Hon tvekade en tiondels sekund innan hon åter satte fart.
Samtidigt som Mikael började springa mot trappan registrerade han att en Dodge Van startade utanför Lisbeth Salanders port alldeles intill den bil hon hade försökt öppna. Fordonet svängde ut från trottoaren och passerade Mikael i riktning mot Zinkensdamm. Han såg ett ansikte skymta när fordonet passerade. Nummerplåten var oläsbar i nattbelysningen.
Mikael sneglade obeslutsamt på fordonet men fortsatte att springa efter Lisbeths förföljare. Han kom i kapp vid toppen av trappan. Mannen hade stannat med ryggen mot Mikael och stod orörlig och tittade sig omkring.
Precis då Mikael var framme vid honom vände han sig om och gav Mikael en kraftig backhand över ansiktet. Mikael var helt oförberedd. Han dråsade nedför trappan med huvudet först.
Lisbeth hörde Mikaels halvkvädna rop och stannade nästan. Vad i helvete händer? Sedan kastade hon en blick över axeln och såg Magge Lundin drygt fyrtio meter bort sätta fart mot henne. Han är snabbare. Han kommer att hinna i kapp.
Hon slutade tveka och vek av till vänster och satte högsta fart uppför ett par trappor till gårdsterrassen mellan husen. Hon kom upp på en gårdsplan som inte erbjöd minsta gömställe och avverkade sträckan fram till nästa hörn på en tid som skulle ha imponerat på Carolina Klüft. Hon svängde höger och insåg att hon var på väg in i en återvändsgränd och gjorde en 180 graders gir. Precis då hon nådde gaveln på nästa hus skymtade hon Magge Lundin i toppen av trappan till gårdsplanen. Hon fortsatte utom synhåll i ytterligare några meter och dök huvudstupa in i ett buskage av rhododendron som växte i en rabatt längs hela gaveln.