”Jag måste åka hem till Erika”, sa han. ”Hon kände dem också. Jag kan inte bara ringa och berätta och jag vill inte att hon ska vakna och höra om det på nyheterna.”
Annika Giannini tvekade en stund men insåg att hennes bror hade rätt.
”Saltsjöbaden alltså”, sa hon.
”Orkar du?”
”Vad är lillasystrar till för?”
”Om du ger mig lift ut till Nacka centrum så kan jag ta taxi därifrån eller vänta på någon buss.”
”Snack. Hoppa in så kör jag dig.”
12
Skärtorsdag 24 mars
Annika Giannini var uppenbarligen också trött och Mikael lyckades övertala henne att avstå från den timslånga omvägen runt Lännerstasunden och istället släppa av honom i Nacka centrum. Han pussade henne på kinden, tackade för all hjälp under natten och väntade tills hon hade vänt bilen och försvunnit åt sitt håll innan han ringde efter en taxi.
Det var över två år sedan Mikael Blomkvist senast hade varit ute i Saltsjöbaden. Han hade bara varit ute och hälsat på Erika och hennes man vid några enstaka tillfällen. Han antog att det var ett tecken på omognad.
Exakt hur Erika och Gregers äktenskap fungerade hade Mikael inte en aning om. Han hade känt Erika sedan tidigt 1980-tal. Han ämnade fortsätta att ha ett förhållande med henne till dess att han var för gammal för att orka upp ur rullstolen. Förhållandet hade bara avbrutits under en kort period i slutet av 1980-talet då både han och Erika hade gift sig på var sitt håll. Uppehållet hade varat i mer än ett år innan de båda hade varit otrogna mot sina respektive.
För Mikaels del resulterade det i en skilsmässa. För Erikas del resulterade det i att Greger Backman konstaterade att en sådan mångårig sexuell passion förmodligen var så stark att det vore orimligt att tro att konventioner eller allmän samhällsmoral kunde hålla dem borta från varandras sängar. Han förklarade också att han inte ville riskera att förlora Erika Berger på det sätt som Mikael hade förlorat sin fru.
När Erika hade bekänt sin otrohet hade Greger Backman knackat på hos Mikael Blomkvist. Mikael hade väntat och fruktat hans besök – han kände sig som en skit. Men istället för att slå Mikael på käften hade Greger Backman föreslagit en krogrunda. De hade avverkat tre pubar på Södermalm innan de var tillräckligt runda under fötterna för en seriös konversation, vilket skedde på en parksoffa vid Mariatorget omkring soluppgången.
Mikael hade haft svårt att tro Greger Backman då han frankt förklarat att om Mikael försökte sabotera hans äktenskap med Erika Berger så skulle han komma på återbesök i nyktert tillstånd och med en knölpåk, men att om det bara handlade om köttets lusta och själens oförmåga till måttlighet och besinning så var det okej för hans vidkommande.
Mikael och Erika hade fortsatt sitt förhållande med Greger Backmans goda minne och utan att försöka dölja något för honom. Så vitt Mikael visste var Greger och Erika fortfarande lyckliga i sitt äktenskap. Han accepterade att Greger accepterade deras förhållande utan protester, så till den grad att Erika bara behövde lyfta telefonen och ringa och förklara att hon tänkte tillbringa natten hos Mikael om andan föll på, vilket den gjorde med viss regelbundenhet.
Greger Backman hade aldrig med ett enda ord kritiserat Mikael. Tvärtom tycktes han anse att Erikas och Mikaels förhållande var av godo och att hans egen kärlek till Erika fördjupades genom att han aldrig kunde ta henne för given.
Däremot hade Mikael aldrig känt sig bekväm i Gregers sällskap, vilket var en dyster påminnelse om att också aldrig så frigjorda förhållanden hade ett pris. Och följaktligen hade han enbart besökt Saltsjöbaden vid några enstaka tillfällen då Erika varit värdinna för större fester och där hans frånvaro skulle ha uppfattats som demonstrativ.
Nu stannade han framför deras 250 kvadratmeter stora villa. Trots olusten över att komma med dåliga nyheter satte han resolut fingret på ringklockan och höll knappen intryckt i närmare fyrtio sekunder till dess att han hörde steg. Greger Backman öppnade, med en handduk virad runt midjan och ett ansikte fyllt av sömndrucken vrede som övergick i yrvaken häpnad då han såg sin frus älskare på trappan.
”Hej Greger”, sa Mikael.
”God morgon Blomkvist. Vad fan är klockan?”
Greger Backman var blond och mager. Han hade väldigt mycket hår på bröstet och nästan inget hår alls på huvudet. Han hade veckogammal skäggstubb och ett markant ärr över högra ögonbrynet som hade sitt upphov i en allvarlig seglingsolycka flera år tidigare.
”Strax efter fem”, sa Mikael. ”Kan du väcka Erika? Jag måste prata med henne.”
Greger Backman antog att om Mikael Blomkvist hade övervunnit sin ovilja mot att besöka Saltsjöbaden och träffa honom så måste något extraordinärt ha inträffat. Dessutom såg Mikael ut att vara i stort behov av en grogg eller åtminstone en säng att sova ut i. Han höll således upp dörren och släppte in Mikael.
”Vad har hänt?” frågade han.
Innan Mikael hann svara kom Erika Berger nedför trappan från övervåningen samtidigt som hon knöt skärpet till en vit morgonrock i frotté. Hon tvärstannade halvvägs då hon såg Mikael i hallen.
”Vad?”
”Dag Svensson och Mia Bergman”, sa Mikael.
Hans ansikte avslöjade omedelbart vilket besked han hade kommit för att lämna.
”Nej.” Hon lade en hand på sin mun.
”Jag har precis kommit från polisen. Dag och Mia blev mördade i natt.”
”Mördade”, sa både Erika och Greger samtidigt.
Erika såg på Mikael med tvivlande blick.
”På allvar?”
Mikael nickade tungt.
”Någon gick in i deras lägenhet i Enskede och sköt dem. Det var jag som hittade dem.”
Erika satte sig i trappan.
”Jag ville inte att du skulle behöva höra om det på morgonnyheterna”, sa Mikael.
Klockan var en minut i sju på skärtorsdagsmorgonen då Mikael och Erika klev in på Millenniums redaktion. Erika hade ringt och väckt Christer Malm och redaktionssekreteraren Malin Eriksson med budet att Dag och Mia hade mördats under natten. De bodde betydligt närmare och hade redan anlänt till mötet och fått fart på kaffebryggaren i pentryt.
”Vad i helvete händer?” frågade Christer Malm.
Malin Eriksson hyssjade och vred på volymen för sjunyheterna.
Två personer, en man och en kvinna, sköts sent i går kväll till döds i en lägenhet i Enskede. Polisen uppger att det handlar om ett dubbelmord. Ingen av de döda är sedan tidigare känd av polisen. Vad som ligger bakom dådet är inte känt. Vår reporter Hanna Olofsson är på plats.
”Det var strax före midnatt som polis larmades om skottlossning i en fastighet på Björneborgsvägen här i Enskede. Enligt en granne hade flera skott avlossats i lägenheten. Något motiv är inte känt och hittills har ingen gripits för dådet. Polisen har spärrat av lägenheten och en teknisk undersökning pågår.”
”Det var kortfattat”, sa Malin och sänkte volymen. Sedan började hon gråta. Erika gick bort till henne och lade armen runt hennes axlar.
”Fy fan”, sa Christer Malm utan någon särskild adress.
”Sätt er”, sa Erika Berger med bestämd röst. ”Mikael …”
Mikael berättade återigen vad som hade hänt under natten. Han pratade med entonig röst och använde saklig journalistprosa då han beskrev hur han funnit Dag och Mia.
”Fy fan”, sa Christer Malm på nytt. ”Det är ju inte klokt.”
Malin övermannades på nytt av känslor. Hon började gråta igen och gjorde inget försök att dölja tårarna.
”Förlåt mig”, sa hon.
”Jag känner precis likadant”, sa Christer.
Mikael undrade varför han inte förmådde gråta. Han kände bara en stor tomhet, nästan som om han var bedövad.
”Det vi vet nu på morgonen är alltså inte så värst mycket”, sa Erika Berger. ”Vi måste prata om två saker. För det första ligger vi tre veckor från att gå i tryck med Dag Svenssons material. Ska vi fortfarande publicera? Kan vi publicera? Det är det ena. Det andra är en fråga som jag och Mikael diskuterade på vägen in till stan.”