Det var nu Mikaels och Erikas uppgift att både avsluta Dag Svenssons arbete med boken och att besvara frågorna om vem och varför.
”Jag kan rekonstruera texten”, sa Mikael. ”Jag och Malin måste gå igenom boken rad för rad och komplettera med research så att vi kan svara på frågor. Till stor del behöver vi bara följa Dags egna anteckningar, men vi har problem i kapitel fyra och fem som främst baseras på Mias intervjuer och där vi helt enkelt inte vet vilka källorna är men med några undantag tror jag att vi kan använda referenserna i hennes avhandling som primärkälla.”
”Vi saknar det sista kapitlet.”
”Det stämmer. Men jag har Dags utkast och vi pratade igenom det så många gånger att jag vet precis vad han tänkte säga. Jag föreslår att vi helt enkelt bryter ut summeringen och gör det som ett efterord där jag även förklarar hur han resonerade.”
”Okej. Jag vill se det innan jag godkänner något. Vi kan inte lägga ord i hans mun.”
”Ingen fara. Jag skriver kapitlet som en personlig betraktelse med mitt namn under. Det framgår solklart att det är jag som skriver och inte han. Jag berättar om hur det kom sig att han började jobba med boken och vilken sorts människa han var. Och jag slutar med att rekapitulera vad han sa vid säkert ett dussin samtal de senaste månaderna. Det finns mycket i hans utkast som jag kan citera. Jag tror att det kan bli värdigt.”
”Fan … jag vill publicera den här boken mer än någonsin”, sa Erika.
Mikael nickade. Han förstod precis vad hon menade.
”Har du hört något nytt?” frågade han.
Erika Berger lade ned sina läsglasögon på skrivbordet och skakade på huvudet. Hon reste sig och hällde upp två kaffe från termosen och slog sig ned mitt emot Mikael.
”Jag och Christer har en skiss på nästa nummer. Vi plockar två artiklar som var tänkta till numret därpå och har lagt ut texter på frilansare. Men det blir ett spretigt nummer utan någon riktig styrsel.”
De satt tysta en stund.
”Har du lyssnat på nyheterna?” frågade Erika.
Mikael skakade på huvudet.
”Nej. Jag vet vad som kommer att sägas.”
”Morden toppar i hela nyhetsflödet. Andranyheten är ett utspel från centern.”
”Vilket betyder att absolut inget annat hänt i landet.”
”Polisen har inte namngett Dag och Mia än. De beskrivs som ett ’skötsamt par’. Det finns ännu inga referenser till att det var du som hittade dem.”
”Jag tippar att polisen kommer att göra allt för att dölja det. Det är åtminstone till vår fördel.”
”Varför skulle polisen dölja det?”
”Därför att polisen av principiella skäl inte gillar mediecirkus. Jag har ett visst nyhetsvärde och följaktligen tycker polisen att det är jättebra att ingen vet att det var jag som hittade dem. Jag skulle gissa att det läcker ut någon gång i natt eller i morgon bitti.”
”Så ung och så cynisk.”
”Vi är inte så unga längre, Ricky. Jag tänkte på det när jag blev förhörd av den där polisen i natt. Hon såg ut som om hon fortfarande gick på högstadiet.”
Erika skrattade svagt. Hon hade visserligen fått sova några timmar under natten, men hon började också känna av tröttheten. Snart skulle hon överraskande framträda som chefredaktör för en av landets största tidningar. Nej – det var inte läge att släppa den nyheten till Mikael.
”Henry Cortez ringde för en stund sedan. En förundersökningsledare som heter Ekström höll någon sorts presskonferens vid tretiden”, sa hon.
”Richard Ekström?”
”Ja. Känner du till honom?”
”Politisk nisse. Garanterad mediecirkus. Det är inte två torghandlare i Rinkeby som blivit mördade. Det här kommer att få stor publicitet.”
”Han påstår i alla fall att polisen följer vissa spår och har förhoppningar om att lösa det här snabbt. Men på det hela taget sa han ingenting. Däremot var det fullsatt med journalister på presskonferensen.”
Mikael ryckte på axlarna. Han gnuggade sig i ögonen.
”Jag kan inte bli av med bilden av Mias kropp på näthinnan. Fan, jag hade ju just lärt känna dem.”
Erika nickade dystert.
”Vi får vänta och se. Någon jävla galning …”
”Jag vet inte. Jag har tänkt på det hela dagen.”
”Hur menar du?”
”Mia hade skjutits från sidan. Jag såg ett ingångshål på sidan av halsen och utgångshålet i pannan. Dag hade skjutits framifrån i pannan med utgångshål i bakhuvudet. Så vitt jag kunde se hade bara två skott avlossats. Det känns inte som ett vansinnesdåd.”
Erika betraktade eftertänksamt sin partner.
”Vad försöker du säga?”
”Om det inte är ett vansinnesdåd så måste det finnas ett motiv. Och ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som om det här manuset är ett jävla bra motiv.”
Mikael pekade på pappersbunten på Erikas skrivbord. Erika följde hans blick. Sedan tittade de på varandra.
”Det behöver inte ha med själva boken att göra. De kanske hade snokat för mycket och lyckats … jag vet inte. Någon kände sig hotad.”
”Och anlitade en hitman. Micke – det händer i amerikanska filmer. Den där boken handlar om torskarna. Den namnger poliser, politiker, journalister … Det skulle alltså vara någon av de som mördat Dag och Mia?”
”Jag vet inte, Ricky. Men vi skulle gå i tryck om tre veckor med det tuffaste knäcket om trafficking som någonsin publicerats i Sverige.”
I det ögonblicket stack Malin Eriksson in huvudet i dörröppningen och sa att en kriminalinspektör Jan Bublanski ville prata med Mikael Blomkvist.
Bublanski skakade hand med Erika Berger och Mikael Blomkvist och slog sig ned i den tredje stolen vid fönsterbordet. Han granskade Mikael Blomkvist och såg en hålögd människa med dygnsgammal skäggstubb.
”Har det framkommit något nytt?” frågade Mikael Blomkvist.
”Kanske det. Jag har förstått att det var du som hittade paret i Enskede och larmade polisen i går natt.”
Mikael nickade trött.
”Jag vet att du berättat för kriminaljouren under natten, men jag undrar om du kan förtydliga några detaljer för mig.”
”Vad vill du veta?”
”Hur kom det sig att du åkte hem till Svensson och Bergman så sent på kvällen?”
”Det är ingen detalj utan en hel roman”, log Mikael trött. ”Jag var på middag hos min syster – hon bor vid nybyggarghettot vid Stäket. Dag Svensson ringde mig på mobilen och förklarade att han inte skulle hinna komma förbi på redaktionen under skärtorsdagen – i dag alltså – som vi tidigare hade kommit överens om. Han skulle lämna bilder till Christer Malm. Orsaken var att han och Mia hade beslutat att åka hem till hennes föräldrar över påsk och de ville åka tidigt på morgonen. Han undrade om det var okej att han istället tittade förbi min bostad på morgonen. Jag svarade att eftersom jag var så pass nära kunde jag svänga förbi och hämta bilderna på väg hem från min syster.”
”Så du åkte ned till Enskede för att hämta bilder.”
Mikael nickade.
”Kan du tänka dig något motiv att mörda paret Svensson och Bergman?”
Mikael och Erika sneglade på varandra. Bägge satt tysta.
”Vad?” undrade Bublanski.
”Vi har förstås diskuterat saken under dagen och vi är lite oense. Eller egentligen inte oense – bara osäkra. Vi vill inte spekulera.”
”Berätta.”
Mikael förklarade innehållet i Dag Svenssons kommande bok och hur han och Erika hade funderat över om det kunde ha något samband med morden. Bublanski satt tyst en stund och smälte informationen.
”Så Dag Svensson stod i begrepp att hänga ut poliser.”
Han gillade inte alls den vändning samtalet hade tagit och såg framför sig hur ett ”polisspår” under överskådlig framtid skulle vandra fram och tillbaka i media i olika konspirativa sammanhang.