”Nej”, svarade Mikael. ”Dag Svensson stod i begrepp att hänga ut brottslingar, varav några råkade vara poliser. Där finns även några personer som tillhör min egen yrkesgrupp, nämligen journalister.”
”Och den här informationen tänker ni gå ut med nu?”
Mikael sneglade på Erika.
”Nej”, svarade Erika Berger. ”Vi har ägnat dagen åt att stoppa det pågående arbetet med nästa nummer. Vi kommer med största sannolikhet att publicera Dag Svenssons bok, men det kommer att ske först då vi vet vad som har hänt, och i nuläget måste boken omarbetas en del. Vi kommer inte att sabotera polisutredningen om morden på två vänner, om det är det du är orolig för.”
”Jag måste ta en titt på Dag Svenssons skrivbord, och eftersom det är en tidningsredaktion kan det vara känsligt att göra husrannsakan.”
”Du hittar allt material i Dag Svenssons laptop”, sa Erika.
”Jaha”, sa Bublanski.
”Jag har gått igenom Dag Svenssons skrivbord”, sa Mikael. ”Jag har plockat bort några anteckningar som direkt identifierar källor som vill vara anonyma. Allt annat står till ditt förfogande och jag har satt en lapp på bordet att inget får flyttas eller röras. Problemet här är dock att innehållet i Dag Svenssons bok är hemligt till dess att det blir tryckt. Vi vill sålunda mycket ogärna att manuskriptet sprids till polisen och särskilt inte om vi ska hänga ut ett par poliser.”
Fan, tänkte Bublanski. Varför skickade jag inte hit någon direkt i morse. Därefter nickade han och släppte ämnet.
”Okej. Vi har en person som vi vill höra i samband med morden. Jag har orsak att tro att det är en person du känner. Jag vill veta vad du vet om en kvinna vid namn Lisbeth Salander.”
Mikael Blomkvist såg för en sekund ut som ett levande frågetecken. Bublanski noterade att Erika Berger gav Mikael ett skarpt ögonkast.
”Nu förstår jag inte.”
”Du känner Lisbeth Salander?”
”Ja, jag känner Lisbeth Salander.”
”Hur känner du henne?”
”Varför frågar du?”
Bublanski gjorde en irriterad gest med handen.
”Som jag sa vill vi höra henne upplysningsvis i samband med morden. Hur känner du henne?”
”Men … det är orimligt. Lisbeth Salander har ingen koppling till Dag Svensson eller Mia Bergman.”
”Då får vi i lugn och ro fastställa det”, svarade Bublanski tålmodigt. ”Men min fråga kvarstår. Hur känner du Lisbeth Salander?”
Mikael strök sig över skäggstubben och gnuggade sig i ögonen medan tankarna tumlade runt i hans huvud. Till sist mötte han Bublanskis blick.
”Jag anlitade Lisbeth Salander att göra research för mig i ett helt annat ärende för två år sedan.”
”Vad handlade det om?”
”Jag är ledsen, men nu kommer vi in på frågor som handlar om grundlagen och källskydd och sådant. Tro mig på mitt ord att det inte hade ett dugg med Dag Svensson och Mia Bergman att göra. Det var ett helt annat ärende som i dag är avslutat.”
Bublanski övervägde hans ord. Han gillade inte att någon påstod att det fanns hemligheter som inte kunde berättas ens vid en mordutredning, men han valde att tills vidare låta saken bero.
”När såg du senast Lisbeth Salander?”
Mikael övervägde svaret.
”Så här är det; under hösten för två år sedan umgicks jag med Lisbeth Salander. Det tog slut vid jultid det året. Därefter försvann hon från stan. Jag har inte sett skymten av henne på mer än ett år förrän för en vecka sedan.”
Erika Berger höjde på ögonbrynen. Bublanski antog att detta var nyheter för henne.
”Berätta om mötet.”
Mikael tog ett djupt andetag och beskrev därefter kortfattat händelsen utanför hennes port på Lundagatan. Bublanski lyssnade med stigande förvåning. Han försökte avgöra om Blomkvist diktade eller talade sanning.
”Så du pratade aldrig med henne?”
”Nej, hon försvann bland husen på övre Lundagatan. Jag väntade en lång stund men hon dök aldrig upp igen. Jag har skrivit ett brev till henne och bett henne höra av sig.”
”Och du känner inte till någon som helst koppling mellan henne och paret i Enskede.”
”Nej.”
”Okej … kan du beskriva den här personen som du tror överföll henne.”
”Jag tror inte. Han gick till angrepp och hon försvarade sig och flydde. Jag såg honom på ungefär fyrtio till fyrtiofem meters håll. Det var mitt i natten och mörkt ute.”
”Var du berusad?”
”Jag var en aning rund under fötterna men jag var inte stupfull. Han var blond med håret i hästsvans. Han var klädd i mörk midjekort jacka. Han hade kraftig ölmage. Då jag kom uppför trapporna på Lundagatan såg jag honom bara bakifrån men han vände sig om när han rappade till mig. Jag fick intrycket att han hade magert ansikte och ljusa tättsittande ögon.”
”Varför har du inte berättat det här tidigare?” sköt Erika Berger in.
Mikael Blomkvist ryckte på axlarna.
”Det var en helg emellan och du åkte till Göteborg för att vara med i det där jävla debattprogrammet. Du var borta i måndags och i tisdags träffades vi bara som hastigast. Det gled åt sidan.”
”Men med tanke på vad som hände i Enskede … du har inte berättat det här för polisen”, konstaterade Bublanski.
”Varför skulle jag berätta det för polisen? Jag kunde lika gärna berätta att jag ertappade en ficktjuv som försökte muddra mig i tunnelbanan på T-centralen för en månad sedan. Det finns ingen som helst relevant koppling mellan Lundagatan och vad som hände i Enskede.”
”Men du gjorde ingen polisanmälan om överfallet?”
”Nej.” Mikael tvekade en kort stund. ”Lisbeth Salander är en mycket privat människa. Jag övervägde att gå till polisen men beslutade att det nog var hennes sak att göra anmälan. Jag ville i alla fall tala med henne först.”
”Vilket du inte har gjort?”
”Jag har inte pratat med Lisbeth Salander sedan annandag jul för ett år sedan.”
”Varför tog ert … om förhållande är rätt ord, varför tog det slut?”
Mikael fick något mörkt i blicken. Han vägde sina ord en stund innan han slutligen svarade.
”Det vet jag inte. Hon bröt kontakten med mig från en dag till en annan.”
”Hade något hänt?”
”Nej. Inte om du menar i form av gräl eller sådant. Ena dagen var vi goda vänner. Dagen därpå svarade hon inte i telefon. Sedan försvann hon ut ur mitt liv.”
Bublanski övervägde Mikaels förklaring. Den lät uppriktig och styrktes av att Dragan Armanskij hade beskrivit hennes försvinnande från Milton Security med snarlika ord. Något hade uppenbarligen hänt med Lisbeth Salander under vintern ett år tidigare. Han vände sig till Erika Berger.
”Känner du också Lisbeth Salander?”
”Jag har träffat henne en enda gång. Kan du förklara för mig varför du ställer frågor om Lisbeth Salander i samband med Enskede?” frågade Erika Berger.
Bublanski skakade på huvudet.
”Hon är kopplad till mordplatsen. Det är allt jag kan säga. Däremot måste jag tillstå att ju mer jag hör om Lisbeth Salander desto mer förbryllad blir jag. Hur var hon som person?”
”I vilket avseende?” frågade Mikael.
”Hur skulle du beskriva henne?”
”Yrkesmässigt – en av de bästa grävare jag någonsin träffat.”
Erika Berger sneglade på Mikael Blomkvist och bet sig i underläppen. Bublanski blev övertygad om att någon pusselbit saknades och att de kände till något som de inte ville berätta.
”Och som person?”
Mikael satt tyst en lång stund.
”Hon var en mycket ensam och udda människa. Socialt inbunden. Pratade ogärna om sig själv. Hon är samtidigt en människa med en stark egen vilja. Hon har moral.”
”Moral?”
”Ja. En alldeles egen moral. Du kan inte lura henne att göra någonting mot hennes vilja. I hennes värld är saker och ting antingen ’rätt’ eller ’fel’, så att säga.”