”Förlåt mig, nu är jag tillbaka. Vad sa du?”
”Jag frågade om Dag Svensson skrev om databrottslighet.”
”Om du vill ha ett pratminus från mig så kan du få det.”
”Kör.”
”Du måste citera mig exakt.”
”Hur skulle jag annars citera dig?”
”Den frågan vill jag helst inte behöva besvara.”
”Vad vill du ha sagt?”
”Jag mailar till dig om femton minuter.”
”Va?”
”Kolla din mail om femton minuter”, sa Mikael och bröt samtalet.
Han gick bort till sitt skrivbord och startade upp sin iBook och Word. Sedan tänkte han koncentrerat i två minuter innan han började skriva.
[Millenniums chefredaktör Erika Berger är djupt skakad över mordet på frilansjournalisten och medarbetaren Dag Svensson. Hon hoppas att morden snabbt klaras upp.
Det var Millenniums ansvarige utgivare Mikael Blomkvist som hittade sin kollega och hans flickvän mördade under natten till skärtorsdagen.
– Dag Svensson var en fantastiskt bra journalist och en människa jag tyckte mycket bra om.
– Han hade flera idéer till reportage. Bland annat arbetade han med ett stort reportage om olaga dataintrång, säger Mikael Blomkvist till Aftonbladet.
Varken Mikael Blomkvist eller Erika Berger vill spekulera i vem som är skyldig till morden och vilket motiv som kan ligga bakom.]
Därefter lyfte Mikael sin telefon och ringde Erika Berger.
”Hej Ricky, du har just blivit intervjuad av Aftonbladet.”
”Jaså.”
Han läste snabbt de korta citaten.
”Varför?” frågade Erika.
”Därför att varje ord är helt sant. Dag har jobbat som frilans i tio år och ett av hans specialområden var just datasäkerhet. Jag diskuterade ämnet med honom flera gånger och vi övervägde också att köra en text av honom när vi var klara med storyn om trafficking.”
Han var tyst i fem sekunder.
”Känner du till någon mer som är intresserad av frågor om dataintrång?” frågade han.
Erika Berger var tyst i tio sekunder. Sedan insåg hon vad Mikael försökte göra.
”Smart Micke. Riktigt jävla smart. Okej. Kör.”
Nicklasson ringde tillbaka inom en minut efter att han fått Mikaels e-post.
”Det där var väl inte mycket till pratminus.”
”Det är allt du får, vilket är mer än någon annan tidning får. Antingen kör du hela citatet eller ingenting alls.”
Så fort Mikael hade skickat sitt mail till Nicklasson satte han sig vid skrivbordet och startade sin iBook. Han funderade en kort stund och skrev därefter ett kort brev.
[Kära Lisbeth,
Jag skriver det här brevet och lämnar det på min hårddisk i förvissning om att du förr eller senare kommer att läsa det. Jag kommer ihåg hur du ockuperade Wennerströms hårddisk för två år sedan och misstänker att du då också passade på att hacka min dator.
Vid det här laget är det uppenbart att du inte vill ha med mig att göra. Jag vet ännu inte varför du bröt förbindelsen med mig på det sätt som du gjorde, men jag tänker inte fråga och du behöver inte förklara dig.
Dessvärre, vare sig du vill det eller inte så har de gångna dagarnas händelser fört oss samman på nytt. Polisen påstår att du kallblodigt mördat två människor som jag tyckte väldigt bra om. Att morden var brutala behöver jag inte sväva i tvivel om – det var jag som fann Dag och Mia några minuter efter att de skjutits. Problemet är att jag inte tror att det var du som sköt dem. Åtminstone hoppas jag inte det. Om du, som polisen påstår, är en psykotisk mördare så betyder det att jag antingen totalt missbedömt dig eller att du förändrats dramatiskt under det gångna året. Och om det inte är du som är mördaren så betyder det att polisen jagar fel person.
I det här läget borde jag förmodligen uppmana dig att ge upp och överlämna dig till polisen. Jag misstänker dock att jag talar för döva öron. Men verkligheten är att din situation är ohållbar och förr eller senare kommer du att gripas. När du grips kommer du att behöva en vän. Om du inte vill ha med mig att göra så har jag en syster. Hon heter Annika Giannini och är advokat. Jag har pratat med henne och hon är villig att representera dig om du tar kontakt med henne. Du kan lita på henne.
Från Millenniums sida har vi inlett en egen undersökning om varför Dag och Mia mördades. Det jag gör just nu är att sammanställa en lista på de personer som hade goda skäl att tysta Dag Svensson. Jag vet inte om jag är inne på rätt spår men jag kommer att beta av listan person för person.
Mitt problem är att jag inte begriper hur advokat Nils Bjurman kommer in i bilden. Han finns ingenstans i Dags material och jag ser ingen som helst koppling mellan honom och Dag och Mia.
Hjälp mig. Please. Vad är kopplingen?
Mikael.
P.S. Du borde byta passbild. Den gör dig inte rättvisa.]
Han funderade en kort stund och döpte därefter dokumentet till [Till Sally]. Därefter skapade han en mapp som han döpte till <LISBETH SALANDER> och lade den fullt synlig på skrivbordet i sin iBook.
På tisdagsmorgonen sammankallade Dragan Armanskij ett möte vid det runda konferensbordet på sitt kontor på Milton Security. Han kallade tre personer.
Johan Fräklund, 62 år och tidigare kriminalinspektör vid Solnapolisen, var chef för Miltons operativa enhet. Det var Fräklund som hade det övergripande ansvaret för planläggning och analys. Armanskij hade rekryterat honom från statlig tjänst tio år tidigare och kommit att betrakta Fräklund som en av företagets absolut vassaste tillgångar.
Armanskij kallade också Sonny Bohman, 48, och Niklas Eriksson, 29. Även Bohman var före detta polis. Han hade uppfostrats i Norrmalmspiketen på 1980-talet och flytt till våldsroteln där han hållit i dussintals dramatiska utredningar. Under Lasermannens härjningar i början på 1990-talet hade Bohman varit en av flera nyckelspelare, och 1997 hade han efter viss övertalning och löfte om väsentligt högre lön gått till Miltons.
Niklas Eriksson betraktades som en rookie. Han hade utbildats på Polishögskolan men i allra sista stund innan han skulle ta sin examen fått veta att han hade ett medfött hjärtfel som inte bara fordrade en större operation – det innebar också att Eriksson framtida poliskarriär gick i putten.
Fräklund – som hade varit kollega med Erikssons pappa – hade kommit till Armanskij med förslaget att de skulle ge honom en chans. Eftersom det fanns en tjänst ledig på analysenheten hade Armanskij godkänt rekryteringen. Han hade inte behövt ångra sig. Eriksson hade arbetat på Miltons i fem år. Till skillnad från flertalet andra medarbetare på den operativa avdelningen saknade Eriksson fältvana – däremot framstod han som en skarpsinnig intellektuell tillgång.
”God morgon allesammans, sitt ned, börja läsa”, sa Armanskij.
Han delade ut tre foldrar som innehöll ett femtiotal sidor kopierade pressklipp om jakten på Lisbeth Salander samt en tre sidor lång summering av hennes bakgrund. Armanskij hade tillbringat annandag påsk med att skriva ihop personakten. Eriksson var först klar med genomläsningen och lade ifrån sig mappen. Armanskij väntade till dess att även Bohman och Fräklund läst färdigt.
”Jag antar att ingen av herrarna har missat rubrikerna i kvällstidningarna under den gångna helgen”, sa Dragan Armanskij.
”Lisbeth Salander”, sa Fräklund med dyster stämma.
Sonny Bohman skakade på huvudet.