”Tja, de säljer handbojor och horkläder och sådant. Behöver du en piska?”
”Det är alltså inte en porrbutik utan en modebutik för folk som gillar raffiga underkläder”, sa hon.
”Skit samma.”
”Fortsätt”, sa Bublanski irriterat. ”Vi har inga spår efter Miriam Wu.”
”Inte ett ljud.”
”Hon kan vara bortrest över helgen”, föreslog Sonja Modig.
”Eller så har Salander kanske knäppt henne också”, föreslog Faste. ”Hon kanske vill göra rent hus bland sina bekanta.”
”Miriam Wu är alltså lesbisk. Ska vi dra slutsatsen att Salander och hon är ett par?”
”Jag tror att vi ganska säkert kan dra slutsatsen att det finns en sexuell relation”, sa Curt Svensson. ”Jag bygger påståendet på flera saker. För det första har vi hittat Salanders fingeravtryck i och kring sängen i lägenheten. Vi har också hittat hennes fingeravtryck på ett par handbojor som uppenbarligen har använts som sexleksak.”
”Då kanske hon kommer att uppskatta de handbojor jag har i beredskap åt henne”, sa Hans Faste.
Sonja Modig stönade.
”Fortsätt”, sa Bublanski.
”Vi fick in ett tips om att Miriam Wu stod och grovhånglade på Kvarnen med en tjej som bar Salanders signalement. Det var för drygt två veckor sedan. Tipsaren påstod att han vet vem Salander är och har stött ihop med henne på Kvarnen tidigare, fast hon har varit osynlig där det senaste året. Jag har inte hunnit kolla med personalen. Ska göra det i eftermiddag.”
”I hennes journal på socialen står det inget om att hon skulle vara lesbisk. I tonåren stack hon ofta från fosterföräldrarna och raggade karlar i krogsvängen. Hon omhändertogs flera gånger i sällskap med äldre män.”
”Vilket inte betyder ett skit om hon fnaskade”, sa Hans Faste.
”Vad vet vi om hennes bekantskapskrets? Curt?”
”Nästan ingenting. Hon har inte blivit omhändertagen av polisen sedan hon var i 18-årsåldern. Hon känner Dragan Armanskij och Mikael Blomkvist, så mycket vet vi. Hon känner förstås också Miriam Wu. Samma källa som tipsade om att hon och Wu hade synts på Kvarnen säger att hon brukade hänga med en grupp tjejer där förr i tiden. Det är någon tjejgrupp som kallas Evil Fingers.”
”Evil Fingers? Och vad är det?” undrade Bublanski.
”Verkar vara något ockult. De brukade gadda ihop sig och leva rövare.”
”Säg inte att Salander är någon jävla satanist också”, sa Bublanski. ”Media kommer att bli tokiga.”
”En grupp lesbiska satanister”, föreslog Faste hjälpsamt.
”Hasse, du har en kvinnosyn från medeltiden”, sa Sonja Modig. ”Till och med jag har hört talas om Evil Fingers.”
”Har du?” sa Bublanski överraskad.
”Det var ett tjejrockband i slutet av 1990-talet. Inga superstjärnor, men de var halvkända ett tag.”
”Alltså hårdrockande lesbiska satanister”, sa Hans Faste.
”Okej, sluta tjafsa”, sa Bublanski. ”Hasse, du och Curt tar reda på vilka som var med i Evil Fingers och pratar med dem. Har Salander fler bekanta?”
”Inte många bortsett från hennes förre förvaltare, Holger Palmgren. Men han ligger på långvården efter en stroke och är tydligen rätt sjuk. I ärlighetens namn kan jag inte säga att jag hittat någon bekantskapskrets. Nu har vi för all del inte hittat Salanders bostad och någon adressbok, men hon verkar inte ha några närmare bekanta.”
”Ingen människa kan gå omkring som ett spöke utan att lämna spår i samhället. Vad tror vi om Mikael Blomkvist?”
”Vi har inte direkt haft span på honom, men vi har hört av oss till honom lite sporadiskt under helgen”, sa Faste. ”För den händelse att Salander skulle dyka upp alltså. Han åkte hem efter jobbet och tycks inte ha lämnat lägenheten under helgen.”
”Jag har svårt att tro att han hade något med mordet att göra”, sa Sonja Modig. ”Hans story håller och han kan redogöra för allt han gjorde under kvällen.”
”Men han känner Salander. Han är länken mellan henne och paret i Enskede. Och dessutom har vi hans vittnesmål om att två män överföll Salander en vecka före morden. Vad ska vi tro om det?” sa Bublanski.
”Bortsett från Blomkvist finns inte ett enda vittne till överfallet … om det nu har ägt rum”, sa Faste.
”Du tror att Blomkvist fantiserar eller ljuger?”
”Vet inte. Men hela storyn låter som en skröna. En fullvuxen karl skulle alltså inte klara av en liten tjej som väger typ 40 kilo.”
”Varför skulle Blomkvist ljuga?”
”Kanske för att avleda uppmärksamheten från Salander.”
”Men inget av detta går ihop riktigt. Blomkvist har ju lanserat teorin att paret i Enskede mördades på grund av den bok som Dag Svensson höll på att skriva.”
”Snack”, sa Faste. ”Det är Salander. Varför skulle någon mörda hennes förvaltare för att tysta Dag Svensson? Och vem … en polis?”
”Om Blomkvist går ut med sin teori kommer vi att få ett helvete med polisspår hit och dit”, sa Curt Svensson.
Alla nickade.
”Okej”, sa Sonja Modig. ”Varför sköt hon Bjurman?”
”Och vad betyder tatueringen?” undrade Bublanski och pekade på fotografiet av Bjurmans mage.
JAG ÄR ETT SADISTISKT SVIN, ETT KRÄK OCH EN VÅLDTÄKTSMAN.
En kort tystnad föll över gruppen.
”Vad säger läkarna?” undrade Bohman.
”Tatueringen är mellan ett och tre år gammal. Det har något att göra med graden av genomblödning i huden”, sa Sonja Modig.
”Vi kan väl förutsätta att det är en tatuering som Bjurman inte skaffat sig på egen hand.”
”Nog för att det finns knasbollar, men det där kan väl knappast vara ett standardmotiv bland tatueringsentusiaster.”
Sonja Modig viftade med pekfingret.
”Patologen säger att tatueringen ser förskräcklig ut, vilket till och med jag kunde konstatera. Den är alltså utförd av en ren amatör. Nålen har gått olika djupt och det är en väldigt stor tatuering på en väldigt känslig del av kroppen. På det hela taget måste det ha varit en mycket smärtsam procedur som närmast kan jämställas med grov misshandel.”
”Bortsett från att Bjurman aldrig lämnat någon polisanmälan”, sa Faste.
”Jag skulle nog inte heller göra polisanmälan om någon tatuerade ett sådant budskap på min mage”, sa Curt Svensson.
”Jag har en grej till”, sa Sonja Modig. ”Det skulle eventuellt kunna styrka det budskap som finns i tatueringen – att Bjurman var ett sadistiskt svin.”
Hon öppnade en mapp med utprintade bilder och skickade runt.
”Jag har bara printat ut en provkarta. Men det här hittade jag i en mapp på Bjurmans hårddisk. Det är bilder som laddats ned från Internet. Datorn innehåller drygt två tusen bilder av likartad karaktär.”
Faste visslade och höll upp en bild av en kvinna som var bunden i en brutalt obekväm ställning.
”Det är kanske något för Domino Fashion eller Evil Fingers”, sa han.
Bublanski viftade irriterat att Faste skulle hålla truten.
”Hur ska vi tolka detta?” undrade Bohman.
”Tatueringen är drygt två år gammal”, sa Bublanski. ”Det var vid den tiden som Bjurman plötsligt blev sjuk. Varken patologen eller hans läkarjournal antyder att han hade någon allvarligare sjukdom bortsett från högt blodtryck. Vi kan alltså anta att det fanns ett samband.”
”Salander förändrades under det året”, sa Bohman. ”Hon slutade plötsligt att arbeta för Miltons och försvann utomlands.”
”Ska vi anta att det finns ett samband även där? Om budskapet i tatueringen är korrekt så hade alltså Bjurman våldtagit någon. Salander ligger ju onekligen bra till. Det skulle i så fall kunna vara ett gott motiv för mord.”
”Det finns förstås andra sätt att tolka det här”, sa Hans Faste. ”Jag kan tänka mig ett scenario där Salander och kinesflickan driver någon sorts eskortservice med BDSM-inslag. Bjurman kan vara en sådan där galning som tänder på att få prygel av småflickor. Han kan ha stått i någon sorts beroendeförhållande till Salander där saker och ting gått på tok.”