”Men det förklarar inte varför hon åkte ned till Enskede.”
”Om Dag Svensson och Mia Bergman var på väg att avslöja sexhandeln kan de ha snubblat över Salander och Wu. Det kan ha funnits motiv för Salander att mörda.”
”Vilket ännu bara är spekulationer”, sa Sonja Modig.
De fortsatte konferensen i ytterligare en timme och avhandlade även det faktum att Dag Svenssons laptop saknades. Då de avbröt för lunch var alla frustrerade. Utredningen präglades av fler frågetecken än någonsin.
Erika Berger ringde till Magnus Borgsjö, styrelseordförande för Svenska Morgon-Posten, så fort hon kom in till redaktionen på tisdagsmorgonen.
”Jag är intresserad”, sa hon.
”Jag trodde väl det.”
”Jag hade tänkt meddela mitt besked direkt efter påskhelgen. Men som du förstår har ett kaos utbrutit här på redaktionen.”
”Mordet på Dag Svensson. Jag beklagar. En otäck historia.”
”Då förstår du att det inte är läge för mig att berätta att jag tänker hoppa av båten just nu.”
Han var tyst en stund.
”Vi har ett problem”, sa Borgsjö.
”Vad?”
”Då vi pratade förra gången sa vi att tillträde var aktuellt den första augusti. Men saken är den att chefredaktör Håkan Morander som du ska efterträda är vid mycket dålig hälsa. Han har problem med hjärtat och måste varva ned. Han pratade med sin läkare för ett par dagar sedan och jag har i helgen fått veta att han tänker sluta den första juli. Tanken var att han skulle stanna kvar till in på hösten och att du kunde gå parallellt med honom augusti och september. Men som läget är nu så är det kris. Erika – vi kommer att behöva dig från första maj, allra senast femtonde maj.”
”Gud. Det är ju bara veckor.”
”Är du fortfarande intresserad?”
”Jo … men det betyder att jag bara har en månad på mig att städa upp på Millennium.”
”Jag vet. Jag är ledsen, Erika, men jag måste stressa dig. Men en månad borde vara tillräckligt med tid att ordna upp affärerna på en tidning som har ett halvdussin anställda.”
”Men jag måste lämna mitt i ett kaos.”
”Du måste lämna i vilket fall. Allt vi gör är att flytta fram tidpunkten några veckor.”
”Jag har några villkor.”
”Låt höra.”
”Jag kommer att stanna kvar i Millenniums styrelse.”
”Det kanske inte är så lämpligt. Millennium är visserligen betydligt mindre och dessutom en månadstidning, men rent tekniskt sett är vi konkurrenter.”
”Det hjälps inte. Jag kommer inte att ha något med Millenniums redaktionella arbete att göra, men jag kommer inte att sälja ut min andel. Alltså kvarstår jag i styrelsen.”
”Okej, det kan vi nog lösa.”
De kom överens om att träffa styrelsen första veckan i april för att diskutera detaljer och skriva kontrakt.
Mikael Blomkvist fick en känsla av déjà vu då han studerade listan med misstänkta som han och Malin sammanställt under helgen. Förteckningen bestod av trettiosju personer som Dag Svensson gick hårt åt i sin bok. Av dessa var tjugoen personer torskar som han hade identifierat.
Mikael mindes plötsligt hur han hade börjat spåra en mördare i Hedestad två år tidigare och hittat ett galleri av misstänkta som uppgick till närmare femtio personer. Det hade varit tröstlöst att spekulera i vem som eventuellt kunde vara skyldig.
Vid tiotiden på tisdagsmorgonen vinkade han in Malin Eriksson till sitt rum på redaktionen. Han stängde dörren och bad henne slå sig ned.
De satt tysta en stund och drack kaffe. Till slut sköt han över listan med de trettiosju namn som de tillsammans satt ihop under helgen.
”Vad ska vi göra?”
”Först ska vi dra den här listan med Erika om tio minuter. Sedan ska vi försöka pricka av dem en efter en. Det är möjligt att någon på den här listan har med morden att göra.”
”Och hur prickar vi av dem?”
”Jag tänker fokusera på de tjugoen torskar som hängs ut i boken. De har mer att förlora än de övriga. Jag tänker följa Dag i fotspåren och besöka dem en efter en.”
”Okej.”
”Jag har två jobb till dig. För det första är det sju namn här som inte är identifierade, två torskar och fem profitörer. Ditt jobb de närmaste dagarna blir att försöka identifiera dem. Några av namnen förekommer i Mias avhandling; det kanske finns referenser som innebär att vi kan lista ut vad de egentligen heter.”
”Okej.”
”För det andra vet vi väldigt lite om Nils Bjurman, Lisbeths förvaltare. Det har stått en översiktlig CV i tidningarna men jag gissar att hälften är felaktigt.”
”Så jag ska gräva upp hans bakgrund.”
”Precis. Allt du hittar.”
Harriet Vanger ringde till Mikael Blomkvist vid femtiden på eftermiddagen.
”Kan du prata?”
”En stund.”
”Den här flickan som efterspanas … det är samma tjej som hjälpte dig att spåra mig, eller hur?”
Harriet Vanger och Lisbeth Salander hade aldrig träffats.
”Jo”, svarade Mikael. ”Förlåt att jag inte haft tid att ringa och uppdatera dig. Men det är hon.”
”Vad betyder det?”
”För ditt vidkommande … ingenting, hoppas jag.”
”Men hon känner till allt om mig och det som hände för två år sedan.”
”Ja, hon vet allt som hände.”
Harriet Vanger var tyst i andra änden av luren.
”Harriet … jag tror inte att hon gjorde det. Jag måste utgå från att hon är oskyldig. Jag litar på Lisbeth Salander.”
”Om man ska tro vad som står i tidningarna så …”
”Man ska inte tro vad som står i tidningarna. Det är så enkelt. Hon gav sitt ord att inte röja dig. Jag tror att hon kommer att hålla det resten av sitt liv. Jag uppfattade henne som väldigt principfast.”
”Och om hon inte gör det?”
”Jag vet inte. Harriet. Jag gör allt jag kan för att ta reda på vad som egentligen hänt.”
”Okej.”
”Var inte orolig.”
”Jag är inte orolig. Men jag vill vara förberedd på det värsta. Hur mår du, Mikael?”
”Inget vidare. Vi har varit igång sedan morden ägde rum.”
Harriet Vanger var tyst en stund.
”Mikael … jag befinner mig i Stockholm just nu. Jag flyger till Australien i morgon och blir borta i en månad.”
”Jaså.”
”Jag bor på samma hotell.”
”Jag vet inte. Jag känner mig extremt splittrad. Jag måste jobba i natt och skulle inte vara kul sällskap.”
”Du behöver inte vara kul sällskap. Kom över och koppla av en stund.”
Mikael kom hem vid ett på natten. Han var trött och funderade på att strunta i allt och gå och lägga sig, men startade istället sin iBook och kollade sin e-post. Inget av intresse hade kommit.
Han öppnade mappen <LISBETH SALANDER> och upptäckte ett helt nytt dokument. Dokumentet hade namnet [Till MikBlom] och låg intill dokumentet med namnet [Till Sally].
Det var nästan en chock att plötsligt se dokumentet i datorn. Hon är här. Lisbeth Salander har varit inne i min dator. Hon kanske till och med är uppkopplad just nu. Han dubbelklickade.
Han var inte säker på vad han hade förväntat sig. Ett brev. Ett svar. Bedyranden om oskuld. En förklaring. Lisbeth Salanders replik till Mikael Blomkvist var frustrerande kort. Hela meddelandet bestod av ett enda ord. Fyra bokstäver.
[Zala.]
Mikael stirrade på namnet.
Dag Svensson hade pratat om Zala vid det sista telefonsamtalet två timmar innan han mördades.
Vad vill hon ha sagt? Skulle Zala vara kopplingen mellan Bjurman och Dag och Mia? Hur? Varför? Vem är han? Och hur visste Lisbeth Salander det? Hur är hon inblandad?