Modig slog av bandspelaren.
”Kan du vara snäll och sitta kvar, Miriam. Faste, får jag växla några ord med dig?”
Miriam Wu log sött då Faste gav henne ett rasande ögonkast och lommade efter Modig ut i korridoren. Modig snurrade runt på klacken och ställde sig med näsan två centimeter från Fastes näsa.
”Bublanski gav mig i uppdrag att överta förhöret med henne. Du tillför inte ett skit.”
”Äh, vad då. Den där jävla surfittan slingrar sig som en orm.”
”Ska det vara någon sorts freudiansk symbolik i valet av liknelse?”
”Va?”
”Glöm det. Gå och leta rätt på Curt Svensson och utmana honom på luffarschack eller gå ned och skjut pistol i klubbrummet eller gör vad fan som helst. Men håll dig borta från det här förhöret.”
”Vad fan är du på det viset för, Modig?”
”Du saboterar mitt förhör.”
”Är du så tänd på henne att du vill förhöra henne ensam?”
Innan Sonja Modig hann besinna sig sköt hennes hand ut och gav Hans Faste en örfil. Hon ångrade sig i samma sekund men då var det redan för sent. Hon sneglade upp och ned i korridoren och konstaterade att det gudskelov inte funnits några vittnen.
Hans Faste såg först förvånad ut. Sedan flinade han bara mot henne, lade upp sin jacka på axeln och gick därifrån. Sonja Modig var på väg att ropa efter honom och be om ursäkt, men bestämde sig för att hålla tyst. Hon väntade i en minut medan hon lugnade ned sig. Sedan gick hon och hämtade två kaffe från automaten och gick tillbaka till Miriam Wu.
De satt tysta med varandra en stund. Till sist tittade Modig på Miriam Wu.
”Förlåt mig. Det här är nog ett av de sämst skötta förhören i polishusets historia.”
”Det verkar vara en kul man att jobba ihop med. Ska jag gissa att han är heterosexuell, frånskild och står för bögskämten vid fikapausen.”
”Han är … en relik från någonting. Det är allt jag kan säga.”
”Och det är inte du?”
”Jag är i alla fall inte homofob.”
”Okej.”
”Miriam, jag … vi, allihopa, har varit igång nästan dygnet runt i tio dagar nu. Vi är trötta och irriterade. Vi försöker lösa ett fruktansvärt dubbelmord i Enskede och ett lika fruktansvärt mord vid Odenplan. Din flickvän är kopplad till båda brottsplatserna. Vi har teknisk bevisning och det har gått rikslarm på henne. Förstår du att vi till varje pris måste få tag på henne innan hon gör någon annan illa eller kanske sig själv.”
”Jag känner Lisbeth Salander … Jag kan inte tro att hon mördat någon.”
”Kan inte tro eller vill inte tro? Miriam, vi lägger inte ut rikslarm på någon utan goda skäl. Men så mycket kan jag säga, att min chef, kriminalinspektör Bublanski, inte heller är helt övertygad om att hon är skyldig. Vi diskuterar möjligheten att hon har någon medbrottsling eller att hon på något annat sätt blivit indragen i det här. Men vi måste få tag på henne. Du tror att hon är oskyldig, Miriam, men vad händer om du har fel? Du säger själv att du inte vet särskilt mycket om Lisbeth Salander.”
”Jag vet inte vad jag ska tro.”
”Hjälp oss att ta reda på sanningen då.”
”Är jag gripen för något?”
”Nej.”
”Kan jag gå härifrån när jag vill?”
”Tekniskt sett, ja.”
”Och otekniskt sett?”
”Du kommer att förbli ett frågetecken i våra ögon.”
Miriam Wu övervägde hennes ord. ”Okej. Fråga på. Om jag blir irriterad på dina frågor så svarar jag inte.”
Sonja Modig kopplade på bandspelaren igen.
20
Fredag 1 april – Söndag 3 april
Miriam Wu tillbringade en timme tillsammans med Sonja Modig. Vid slutet av förhöret kom Bublanski in i förhörsrummet och slog sig tyst ned och lyssnade utan att säga något. Miriam Wu hälsade artigt på honom men fortsatte att prata med Sonja.
Till slut tittade Modig på Bublanski och frågade om han hade några ytterligare frågor. Bublanski skakade på huvudet.
”Då förklarar jag förhöret med Miriam Wu avslutat. Klockan är 13.09.”
Hon stängde av bandspelaren.
”Jag har förstått att det blev lite problem med kriminalinspektör Faste”, sa Bublanski.
”Han var okoncentrerad”, sa Sonja Modig neutralt.
”Han är en idiot”, sa Miriam Wu upplysningsvis.
”Kriminalinspektör Faste har faktiskt många förtjänster men han är nog inte den mest lämplige att förhöra en ung kvinna”, sa Bublanski och tittade Miriam Wu i ögonen. ”Jag borde inte ha lämnat honom med den uppgiften. Jag ber om ursäkt.”
Miriam Wu såg häpen ut.
”Ursäkten accepteras. Jag var rätt avig mot dig i början också.”
Bublanski viftade undan det. Han tittade på Miriam Wu.
”Får jag fråga dig några saker så här på slutet? Med bandspelaren av.”
”Var så god.”
”Ju mer jag hör om Lisbeth Salander, desto mer förbryllad blir jag. Den bild jag får av de personer som känner henne är oförenlig med den bild som framträder i socialvårdens papper och rättsmedicinska dokument.”
”Jaha.”
”Kan du bara svara rakt uppochned.”
”Okej.”
”Den psykiatriska utvärderingen som gjordes då Lisbeth Salander var 18 år antyder att hon är mentalt efterbliven och förståndshandikappad.”
”Trams. Lisbeth är förmodligen smartare än både du och jag.”
”Hon har inte gått ut skolan och har inte ens betyg på att hon kan läsa och skriva.”
”Lisbeth Salander läser och skriver väsentligt bättre än jag. Hon brukar sitta och kludda matematiska formler ibland. Rena algebran. Jag har ingen aning om sådan matematik.”
”Matematik?”
”Det är en hobby hon skaffat sig.”
Bublanski och Modig var tysta.
”Hobby?” undrade Bublanski efter en stund.
”Det är ekvationer av något slag. Jag vet inte ens vad tecknen betyder.”
Bublanski suckade.
”Socialtjänsten skrev ett utlåtande sedan hon omhändertagits i Tantolunden i sällskap med en äldre man då hon var 17 år. Det antyds att hon försörjde sig som prostituerad.”
”Lisbeth som hora. Skitsnack. Jag vet inte vad hon jobbar med, men jag är inte det minsta förvånad över att hon haft något jobb på Milton Security.”
”Hur försörjer hon sig?”
”Jag vet inte.”
”Är hon lesbisk?”
”Nej. Lisbeth har sex med mig, vilket inte är samma sak som att hon är flata. Jag tror inte att hon själv vet vad hon har för sexuell identitet. Gissningsvis är hon bisexuell.”
”Det här med att ni använder handbojor och så … är Lisbeth Salander sadistiskt lagd eller hur vill du beskriva henne?”
”Jag tror att du missförstått allt det där. Att vi använder handbojor ibland är ett rollspel och har inget med sadism eller våld och övergrepp att göra. Det är en lek.”
”Har hon någonsin varit våldsam mot dig?”
”Nä. Det är snarast jag som är den dominanta parten i våra lekar.”
Miriam Wu log sött.
Eftermiddagsmötet klockan tre resulterade i det första allvarliga grälet i utredningen. Bublanski summerade läget och förklarade därefter att han kände ett behov av att bredda spaningarna.
”Från första dagen har vi fokuserat all vår energi på att hitta Lisbeth Salander. Hon är i allra högsta grad misstänkt – och detta på sakliga grunder – men vår bild av henne möter envetet motstånd från samtliga personer som känner henne i dag. Varken Armanskij, Blomkvist eller nu Miriam Wu uppfattar henne som en psykotisk mördare. Jag vill därför att vi vidgar vårt tänkande en smula och börjar fundera över både alternativa gärningsmän och möjligheten att Salander kan ha haft en medhjälpare eller bara varit närvarande då skotten föll.”
Bublanskis markering utlöste en häftig debatt i vilken han mötte hårt motstånd från Hans Faste och Sonny Bohman från Milton Security. Bägge hävdade att den enklaste förklaringen oftast var den korrekta och att tankar på en alternativ gärningsman framstod som rena konspirationsteorierna.