la afero de Homaranismo. Sed bedaŭrinde, kiel vi scias, la tuta
mondo estas nun barita antaŭ mi. Tial mi turnas min al vi kun la peto:
ĉu vi ne volos iom helpi al mi, se vi aprobas mian intencatan aferon?
Mi sendas al vi nun la tekston, kiun mi volas publikigi. Mi dezirus
eldoni ĝin en 4 lingvoj kaj dissendi al ĉiuj gazetoj de la mondo kaj
poste ankaŭ al multaj privataj personoj. Ĉu vi ne volos esti tiel
afabla kaj traduki por mi la tekston en bonan lingvon germanan?
Eble vi povus ankaŭ iamaniere trovi personojn, kiuj tradukus mian
broŝuron en la lingvojn francan kaj anglan? Mi mem bedaŭrinde ne
povas nun komunikiĝi kun niaj eksterlandaj amikoj, ĉar — kiel vi
verŝajne scias — el Varsovio oni povas skribi leterojn ekskluzive nur en
Germanujon kaj ankaŭ nur en lingvo germana. Sed vi el via urbo
facile povus komunikiĝi kun Svisujo, kaj aŭ vi trovos tradukantojn en
tiu lando mem, aŭ per Svisujo vi povos trovi tradukantojn en Francujo
kaj Anglujo (aŭ Ameriko).
Se vi persone ne aprobas la Homaranismon, mi kompreneble ne
volas peti de vi ian laboron por afero, kiun vi ne aprobas; sed se vi
aprobas mian entreprenon, mi estos al vi tre danka, se vi povos doni
al mi tiun helpon, pri kiu mi petos.
Se vi volos respondi al mi, volu skribi germane, ĉar alie mi
verŝajne ne ricevos vian leteron.
N-ro 335. P. 9. I. 1917 2
Geehrte Frau Hankel! — Ihre Karte v. 19/XII, sowie auch die
Broschŭre des Herrn de Saussure habe ich dankend erhalten. Direkt
an Herr S. zu schreiben habe ich nicht die Moglichkeit, wollen Sie
1 Laŭ la adresatino: skribita supozeble dum Septembro 1915. De
ĉi tiu letero la Germana Instituto posedas ne la originalon, sed nur la
kopion de s-ino M. Hankel.
2 La sekvantaj leteroj (n-roj 335—337 kaj 371 — 374), skribitaj (pro
la politika situacio) parte germane, parte france, montras, ke Zamenhof
scipovis la germanan lingvon pli bone ol la francan. Mi donas ilin
precize laŭ la originaloj, ŝanĝante kompreneble nenion kaj tradukante
kiel eble plej laŭvorte.
567
V. B. Ĝis nun nepresitaj leteroj al
ihm daher meinen Dank ŭbermitteln. — Mein Gesundheitszustand ist
leider ziemlich schlecht. Meine Ŭbersetzung des Alten Testaments
ist schon seit Marz 1915 vollstandig fertig, ich habe aber, bis zu Ende
des Krieges, leider keine Moglichkeit sie an die Verleger zu senden.
# *
*
[Traduko:
Estimata sinjorino Hankell — Vian karton de la 19. XII. kaj ankaŭ
la broŝuron de s-ro de Saussure mi kun danko ricevis. Rekte skribi al
s-ro de Saussure mi ne havas la eblecon , do , bonvolu transdoni al li
mian dankon. — Mia sanstato bedaŭrinde estas tre malbona. Mia
traduko de la Malnova Testamento jam de Marto 1915 estas tute preta,
sed y ĝis fine de la milito, mi bedaŭrinde havas nenian eblecon, sendi
ĝin al la eldonistoj.J
N-ro 336. L. 19. II. 1917
Sehr geehrte Frau Hankel! — In der letzten Zeit habe ich an-gefangen, an einem grofien (vollstandigen) Deutsch—Esperanto Worterbuch zu arbeiten, welches meiner Meinung nach das allerwichtigste
ist, was wir jetzt notig haben. Ich habe darŭber seinerzeit in meinen
„Sprachantworten“ (No 58) gesprochen; da aber das Sprachkomitee
die Sache nicht ŭbernehmen wollte, so muBte ich mich entschliefien,
das auf mich selbst zu nehmen.
Natŭrlich, eine Person kann nicht in allen Fachern kompetent
sein, und ich verstehe sehr gut, daft mein Worterbuch in jeder Hinsicht sehr mangelhaft und fehlervoll sein wird; man muft aber einmal
einen Anfang machen, und meine Arbeit wird als Basis dienen konnen,
auf der die Esperantisten, nach und nach korrigierend und vervollstan-digend, immer weiter bauen und vervollkommnen konnen werden. Mein
Worterbuch wird natŭrlich durchaus keinen offiziellen Charakter
haben, — es wird nur ein provisorisches, ein Hilfs-Worterbuch
sein fŭr diejenigen, die fŭr diesen oder jenen Begriff kein besseres
Wort finden konnen.
Konnen Sie mir nicht sagen, ob — soviel Sie wissen —
nicht vielleicht jemand an einem soichen grofien Worterbuch zu arbeiten begonnen hat?
Ob es mir gegonnt sein wird, die grofie Arbeit (die ungefahr 5Jahre
dauern muB) zu einem Ende zu bringen, kann ich natŭrlich nicht vor-aussehen; aber wenn ich auch nicht dazu komme, wird meine Arbeit
doch nicht ganz nutzlos sein, denn nach mir werden ja andere die
begonnene Arbeit fortsetzen konnen.
Es bleibt noch die sehr wichtige Frage, ob ich einen Verleger
finden werde. Es unterliegt keinem Zweifel, dafi ich sehr leicht einen
Verleger finden wŭrde, wenn ich meine Arbeit unentgeltlich geben
konnte; das ist aber fŭr mich leider ganz unmoglich; denn da mein
568
Marie Hankel. — N-roj 335—337
sehr schlechter Gesundheitszustand mich zwingt, meine arztliche
Praxis aufzugeben und ich keine andern Existenzmittel besitze, so
wird meine Arbeit fŭr mich leider eine Brotquelle sein mŭssen. Ich
hoffe aber doch, dali es mir vielleicht gelingen wird, das Worterbuch
heftweise in meinem eigenen Verlag herauszugeben.
❖
[Traduko:
Tre estimata sinjorino Hankel! — En la lasta tempo mi komencis,
labori je granda (kompleta) vortaro germana — esperanta, kiu laŭ mia
opinio estas la plej grava, kion ni bezonas nuntempe. Pri tio mi parolis
siatempe en miaj „Lingvaj Respondoj“ (No 58); sed ĉar la Lingva
Komitato ne volis preni sur sin ĉi tiun aferon, mi devis decidiĝi, preni
ĝin sur min mem.
Kompreneble, unu persono ne povas esti kompetenta en ĉiuj fakoj, ‘
kaj mi komprenas tre bone, ke mia vortaro ĉiurilate estos tre malperfekta
kaj mankoplena; sed oni iufoje devas fari komencon, kaj mia laboro
povos servi kiel bazo, sur kiu la esperantistoj, iom post iom korektante
kaj kompletigante, ĉiam povos plue konstrui kaj pliperfektigi. Mia vortaro
kompreneble nepre ne havos oficialan karakteron, — ĝi estos nur
provizora, helpa vortaro por tiuj, kiuj por iu ajn ideoesprimo ne povas
trovi pli bonan vorton.
Ĉu vi ne povas diri al mi, ĉu — laŭ via scio — ne eble iu
komencis labori je tia granda vortaro?
Ĉu estos permesate al mi, fini la grandan laboron (kiu daŭros ĉirkaŭe
5 jarojn), mi kompreneble ne povas antaŭdiri; sed ankaŭ se mi ne sukcesos, mia laboro tamen ne estos tute senutila, ĉar post mi ja aliaj
povos daŭrigi la komencitan laboron.
Restas ankoraŭ la tre grava demando, ĉu mi trovos eldoniston.
Ne estas dubo, ke mi trefacile trovus eldoniston, se mi povus doni mian
laboron senpage; sed tio por mi bedaŭrinde estas tute neebla; ĉar pro
tio, ke mia tre malbona sanstato devigas min, rezigni al mia kuracista
praktikado kaj mi ne havas aliajn vivrimedojn, mia laboro por mi bedaŭrinde devas fariĝi vivofonto. Sed mi tamen esperas, ke mi sukcesos,
mem eldoni la vortaron en kajeroj.j
N-ro 337. L. 8. IV. 1917 1 (krajone skribita)
Sehr geehrte Frau Professor! — Mit Vergnŭgen habe ich Ihr
wertes Schreiben v. 30/III erhalten. Empfangen Sie meinen herzlichen
Dank fŭr alle Bemŭhungen.
1 D-ro Zamenhof ne finis la leteron. Post lia morto lia edzino
sendis ĝin kiel memoraĵon al s-ino Hankel, skribante en sia letero al
ŝi: „Dieser Brief ist sein letztes Schreiben vor dem Tode und,
569
V. B. ĉis nun nepresitaj leteroj al
Ich bin auch der Meinung, daft es viel besser sein wird, wenn
ich ganz selbstandig arbeiten werde, ohne viel Zeit den bisherigen